lördag 14 februari 2009

14 år

Att vara 14 år är nog inte lätt för någon. Inte ens för de populäraste tjejerna eller tuffaste killarna. Men de fick iallafall en ros, eller två, eller vissa typ 10, på alla hjärtans dag. Jag fick ingen, och därmed har vi också konstaterat att jag inte hörde till skaran populära.
När jag var fjorton hade jag aldrig fått en kyss, visst, nåt år tidigare hade någon kille klämt mig på rumpan och utropat:
- Balla, balla, balla!!
Men det var också det närmsta jag kommit någon form av närkontakt med en kille när jag var 14. Någon ros på alla hjärtans dag, det var det inte tal om.
Jag kan fortfarande komma ihåg känslan, hur man trots allt hade en gnista hopp om att det kanske skulle finnas en ros märkt med mitt namn i den där hinken som de bar runt på från klassrum till klassrum och delade ut. Hoppet, och sedan. Hopplösheten. Jag kommer aldrig att bli älskad.

Allt det där har jag tagit igen nu. Men dagar som idag är det lite som att vara fjorton igen. Hoppet, och sedan. Hopplösheten. Inte ens en liten present på Facebook.

Missförstå mig rätt. Jag tycket att alla hjärtans dag är lika töntigt som alla andra. Typ.

1 kommentar:

  1. Jag hade nästan exakt samma tema: http://tr.im/oiSd

    SvaraRadera