lördag 14 februari 2009

Appropå presenter, kärlek och romantik

Dagen för min 19 årsdag. Killen jag var ihop med, ja, han var väl inte mycket för varken födelsedagar eller julaftnar eller namnsdagar eller alla hjärtansdagar eller ens fredagar om man säger så. Men det var jag. Det var min 19 årsdag, första födelsedagen som jag var ihop med killen också. Och jag skäms för att säga det. Men på något sätt hade jag intalat mig att jag skulle få en hundvalp. EN HUNDVALP! Jag vet, väldigt moget av mig att tro att jag skulle få en jävla hundvalp, men det hade jag iallafall fått för mig.

Killen kom och hämtade mig på jobbet. Ingen present.
Han tänker nog vänta tills vi kommer hem till mig, tills det bara är han och jag.

Vi kommer hem till mig. Ingen present.
Han väntar nog tills vi kommer hem till mamma och pappa, för att alla ska få se hur glad och lycklig jag blir.

Vi kommer hem till mamma och pappa. Ingen present.
Ahhh, han väntar tills kalaset är slut och vi kommer hem till mig igen. I lugn och ro.

Vi kommer hem till mig igen. Ingen present.
Nu vet jag! Han väntar in i det sista för han vill att jag ska tro att jag inte får någon present! Hah, avslöjad han är då!

Vi borstar tänderna, går och lägger oss (ligger inte med varandra) och så...börjar han snarka. INGEN PRESENT!

Tanken på att inte få någon present på sin födelsedag gjorde mig tokig. Ja, så jag väckte honom förstås.
-Varför har du inte givit mig någon födelsedagspresent!? Va!?
- Vadå, öhhhh, du har ju fått en redan? Och jag tänkte faktiskt köpa blommor.
- Vadå redan fått? Jag har inte fått ett skit.
- Haruju, du fick ju telefonen av mig förra veckan.

Telefonen ja. Den som jag fick inlindad i en kökshandduk. Den som kom från lagret av telefoner som han förvarade i garderoben. Som han kommit över gratis. Telefonen ja.


....och han tänkte ju köpa blommor.

2 kommentarer: