fredag 13 februari 2009















Nån gång ska man väl starta en blogg också. Åttiotalist som man är. Lejon som man är. Kvinna som man är. Uppmärksamhet är allt. Allt. Och med för lite tålamod och för mycket tilltro till sig själv så är det kanske här man hamnar. 

Tänkte berätta om någon särskilt som hände under dagen. Men eftersom klockan är sent och imorgon är en annan dag, med andra saker att berätta, och dagen innefattade flertalet mer eller mindre särskilda saker, så drar jag dem i punktform. Och återkommer imorgon.
  • Jag kom till jobbet i tid
  • När jag slutade jobbet och skulle gå till bussen stod en kollega och väntade på skjuts och ovetande om att jag närmade mig henne la hon av en brakare. En riktig raket. Vi pratade om lite allt möjligt då hon slutligen frågade "Hörde du var jag just gjorde?". Ja, jo, hur kunde jag undgå. Hon hade visst hållit på den där några timmar. Sa hon.
  • När jag och dottern var på väg hem från jobbet sa dottern till mig med sin lenaste röst, "Mamma, du är så underbart vacker. Världens största rumpa också!"
  • Sen hämtade jag ju ut ett paket på posten. Ett skrytigt limiterat datorfodral signerat KR och en jävla mössa.
  • Sen bestämde jag mig för att starta en blogg. 
Och här är vi nu. Med dunkande huvud och en dotter som för tredje gången gormar från sovrummet om mardrömmar (Doktor Deo är en ruskig typ) avslutar jag det första inlägget i bloggen som ska ge mig den uppmärksamhet jag förtjänar.




2 kommentarer: