söndag 22 februari 2009

Proudly presenting: Sophie H. L.

Första gången jag såg Sophie plockade hon, tillsammans med sin kille, ur bebis och barnvagn ur bilen. Själv var jag redan då en ensamstående bitter morsa och jag tänker väl något i stil med "Fuck her, och hennes lyckliga jävla liv. Jag är inte avundsjuk. Hon får säkert ändå inte ligga. Bara massa gnäll om disken och tvätten och what not. Nej, tackar vet jag att var singelmorsa. Helt härligt. Och avslappnat. Jag gör vad jag vill liksom. Jag gör vad jag vill."
Snygg som fan va hon också. Vilket inte gjorde saken bättre.
Inte visste jag att jag inom loppet av några veckor skulle ha funnit min sister in arms i henne. Praise the lord! Och sen när hon också blev en ensamstående bitter morsa så försvann all eventuell tveksamhet. Vi gick ut en kväll, pratade Marc Jacobs och dagen efter sa jag att jag funnit min soulmate. Och det hade jag. Vi var som Lili & Sussi, Thelma & Louise, Kill Bill 1 & Kill Bill 2. Vi hörde ihop. Vi har alltid funnits där för varandra, peppat varandra, fångat varandra när vi fallit. Allt det där. Som man gör med sin bästa vän.

Men nu är det trubbel i paradiset. Han heter visst Jonas eller Johan eller fan vet jag. Och ja. Jag kan inte ha någon sån vän. Så, till dig Sophie H. L. - Tack och hej! Ha ett bra liv.















Sisters in arms.

1 kommentar:

  1. det här är kärlek.
    i love you världens bästa och 1:a och sista gullegris!

    SvaraRadera