fredag 20 februari 2009

Skepp O'hoj pt 2 eller När jag nästan dödade ett barn

Ett annat sommarställe. En något äldre version av mig. Egen båt hade jag också. Ja, nu kommer det väl nån kommentar om att det inte alls va min båt. Men det tyckte jag iallafall. En Finn Speed. Som denna faktiskt. Samma färg och allt.









Fast min hade motor också. Det hade den.

En dag skulle jag skjutsa över ett gäng ungar från vår sida av ön Borris, till den andra. Storborris kallades målet, the highquarters på ön kan man säga. I båten fanns alltså ungarna säg en 4 stycken. Bland annat den mesiga lillasystern. Ombord fanns också fadern, som skulle med för att se att allt gick rätt till.
Färden runt ön gick fint. Jag är ju ändå en rutinerad båtförare. Inga konstigheter. Inga konstigheter alls faktiskt. Men sedan är det något som går snett.

Vi kommer fram till bryggan, som på Storborris är ganska hög. Den där lilla lilla båten har liksom inte en sportslig. Jag kör fram till bryggan i sakta mak. Stannar. Och barnen börjar klättra upp från båten upp på bryggan. Och fråga mig nu inte hur. Men plötsligt blixtrar det till i mitt huvud. Och jag lägger i gasen. Full gas. Rakt framåt. RAKT FRAMÅT IN UNDER BRYGGAN! Barnet som är påväg att klättra upp ur båten kastar sig med nöd och näppe ner mot durken och klarar sig. Otroligt nog skulle jag vilja säga.

Panik får jag. Panik. Och lägger i backen. Full gas! Båten flyger meter bakåt och från bryggan. Nu börjar det bli ett jävla liv runt omkring mig. Folk samlas på bryggan och ryar och skriker och farsan sitter där i båten och viftar med armarna. Jag hör ingenting. Bara sitter där med handen på gasen och gasar och gasar. Fram och tillbaka far jag. Med full gas. Helt okontrollerat. Fram och tillbaka. In under bryggan igen. Ut några meter från bryggan. Och så in igen.

Fadern körde hem.

6 kommentarer:

  1. hahaha,usch,hahaha, jag var en av folket som skrek på bryggan- hade nästan lyckats förtränga skräckögonblicket - värre än glasstruten!!!!
    Åsa

    SvaraRadera
  2. Hahahaha, jag låg däckad på sängen resten av dagen. Hjärtat slog i hundraåttio. Och ändå, många år senare, skulle jag ge mig ut på sjön igen! Skepp O'hoj pt 3 - snart på bloggen!

    SvaraRadera
  3. Aj. När du och dottern kommer på besök och vi närmar oss bryggan, då kör jag. /P

    SvaraRadera
  4. @pelletsmaskinen (litet p ska det va ju!) Ja, det kan du hajja. Men fan trot om jag inte är värre som hoppilandkalle alltså1

    SvaraRadera
  5. Vi får lite på din dotter ...
    /P (stor p här, jag är konsekvent.)

    SvaraRadera