fredag 13 mars 2009

Monstret under trappan

Jag var hemma hos min nya vän för första gången. Vi hade precis lärt känna varandra. Hon var snäll. Hennes mamma var också snäll. Jag tyckte om dem direkt. Vi var. 14 år kanske. Ungefär. De hade en sån där bra trappa också. Som man kan gömma sig under ni vet. Som man hade som koja när man var liten. En sån trappa.
Och när vi hade ätit så tänkte jag att jag skulle spela min nyfunna vän ett litet spratt. Så jag stack ner i förväg. Ner för trappen. Sa att jag skulle på toaletten. Så smög jag in under trappan. Och väntade tålmodigt. Snart hörde jag henne komma ned för trappen. Och när hon var i höjd med mig stack jag ut armen mellan stegen och grabbade tag i hennes fot.

Hon blev så rädd. Så jävla rädd blev hon så att hon skrek högt. Började grina och grejer. Sprang ut i vardagrummet och skrek o tjöt som en stucken gris. Som om hon trodde att hon skulle dö eller nåt. För faan. Vad hon tjöt alltså.

Och morsan kom nedrusande för trappen. Höll på och gullade med henne och tröstade och fan vet allt. Frågade vad som hänt. Tjatade. Och hon fick ju inte fram ett ljud. Pekade och viftade mellan hulkningarna.

Ja, och då kände jag väl. Att det är väl kanske lika bra att kliva fram från trappen. Det roliga är väl slut liksom.

- Jag tror det är bäst att du går hem nu.

Sa hennes mamma. Mmm. Men satan vilket bra skrämsel det var!

2 kommentarer:

  1. Vilken satans mes!!

    SvaraRadera
  2. Haha - Det är nog bäst att då går hem nu. xD Ser scenariot framför mig.....

    SvaraRadera