tisdag 10 mars 2009

Proudly presenting: Molly E.

Eftersom Molly E. är min egen avkomma skulle man ju kunna tro att hon var den perfekta ungen. Icke. Jag säger det igen. Icke. Grejen med Molly är att hon är min raka motsats. Det är ingen ordning på henne. Alls. Hon slarvar och slänger med saker. Sparkar av sig skorna på mattan när hon kommer in. Slänger jackan på fotöljen i vardagsrummet. Eller som nu, precis framför teven. Lat är hon också. Lyfter inte ett handtag för att hjälpa till. Ber man henne skakar hon bara lättsamt på huvudet och säger "Nej, tack." Fattar ni?

- Molly, städar du ditt rum är du snäll?
- Nej, tack.


Inte har hon nån känsla för stil heller. Noll koll på rådande trender. Idag bär hon till exempel en två storlekar för liten Hello Kitty-tröja (såååå 2007), plisserad jeanskjol, galonisar och vita sneakers på fel fot (Kriss Kross referenser!?). Och musik ska vi inte tala om! Måns Zelmerlöv. Need I say more?

Nej. Min raka motsats. Tur ändå, att hon har en så ordningsam, stilsäker och påläst moder som kan leda henne ur fördärvet. Tur.

1 kommentar:

  1. "nej tack!" - hahahaha, såå jävla roligt, det ska jag ta efter....

    SvaraRadera