torsdag 30 april 2009

Not on my shift <3 MrDustbag

Valborg

Grodan och Gullsebub firar valborg. De har bjudit över vänner, bara par, och ska grilla. "Grabbarna" blandar grogg med Fanta Tropical och Absolut. Tjejerna tar en xider och myser. Gullsebub har köpt två fina flintastekar och "grabbarna" hade med sig några tjockkorvar. Och groggvirke. "Tjejerna" fnissar och gör sig roliga över "grabbarnas" grilldiskussioner. "De är som pojkar när grillen kommer fram". Dagens outfit är rakt igenom cargoshorts och wifebeaterlinne (fast det vet dom inte att det heter), Gullsebub har en ny keps från Ed Hardy.

Lite senare går dom till fotbollsplanen ett bit bort för att kolla på brasan. "Tjejerna" myser innanför "Grabbarnas" tröjor. Sen undrar någon om inte nån hade tagit med sig bärsen. Det hade ingen. Så de skiter i brasan. Går hem. "Tjejerna" meter bakom. Nu pratar dom om hur de alltid måste ta disken.

Senare på kvällen blir Gullsebub alldeles för full och tar Grodan på muffen inför alla. Då är festen slut för Gullsebubs del kan jag lova. Det kan jag lova er. Han får inte ligga ikväll.

tisdag 28 april 2009

På begäran: Lasagne!

DT aka Data aka Toom aka Tööm aka datalainen efterfrågade mitt lasagne-recept. Och jag är inte den som är den. Här kommer mitt helt egenpåhittade lasagnerecept som gått i arv från generation till generation till generation, eller ah. Nåt sånt. Vafan - låt mig va!

Köp:
Köttfärs
Buljongtärning
Vitlök
Finkrossade tomater med basilikakrydda
Kelda ostsås
Färska champinjoner
Lasangeplattor (jag brukar köpa färsk lasagne - klart snabbare)
Riven mozzarella
Riven parmesanost (färsk)

1. Köttfärsen
Tricket med lasagne är att göra en riktigt jävla god köttfärsås. Koka upp köttfärsen med tomatsåsen, skiva champinjonerna, pressa ner ett par vitlökar och krydda. Vissa gillar ju att ha nån jävla hackad lök och sån skit. Det skippar jag. Jo, en buljongtärning brukar jag ha i också. Ja, och glöm inte att slå på ungen, jag vete fan vilket granantal, typ kanske runt 250? Jag glömmer alltid den där skiten = längre väntan på mat.

2. Lager på lager
Nu är det dags för själva byggandet av lasagnen. In a sense så är det nu lasagne blir just lasagne. Innan detta hade det ju lika gärna kunnat bli en gammal sunkig köttfärzåz liksom. Grunda med att fylla botten med ostsås, sedan ett lager lasagneplattor, därefter köttfärsåsen och sedan ostsås igen. Sen lägger man på ett lager lasagneplattor igen, ett lager köttfärs och sedan ostsås. Sen lägger man på et lager lasagneplattor igen, ett lager köttfärs och sedan ostsås. Sen lägger man på ett lager lasagneplattor igen, ett lager köttfärs och sedan ostsås. Nu är du nog klar. Överst ett lager lasagneplattor och sedan ostsås. Jag vet, det är förbannat svårt, men efter lite övning så går det! Var inte rädd för att misslyckas Daniel, det är så man utvecklas. Glöm aldrig det. Det är en fin gräns mellan lasagne och livet, och därför kan många av mina råd appliceras på livet i stort.

3. Topping
Nu kommer då pricken över i:et. Det som gör en lasagne värd. Osten. OSTEN. Jag blandar färdigriven mozzarellaost med parmesanost som jag river själv (inget jävla pulver - ok!?) och håll fan inte inne på osten, det ska vara ordentligt tilltaget alltså. Som sexlivet.

4. Tillagning
Nu tar du tag i formen, läs noga nu Daniel, läs mycket noga, du tar tag i formen och för in den I själva ugnen. Ja, in i ugnen bara. Och där ska den stå faktiskt tills den är helt klar. Om man gör på färsk lasagne så räcker det med kanske bara en kvart - bara tills osten har fått en snygg yta. Som på bilden nedan, både jag och lasagnen har en riktigt snygg yta - som sig bör.

måndag 27 april 2009

Allt för att vara vaken lite till...

Jag bjuder på tomatsoppa med lite falukorv i idag. Molly gillar det inte. Men jag har sagt att när hon ätit klart ska hon lägga sig. Så hon sitter där på sin stol, och läppjar på soppan. Grimaserar efter varje sked. Men måste måste ta en sked till. Allt för att få vara vaken en stund till...

Hon är ju helt körd.

söndag 26 april 2009

Ormjävel

Idag var jag och Molly ute och gick. Då såg jag en ormjävel. Den låg ihoprullad vid vägkanten och följande meningsutbyte utspelade sig:

- Kolla Molly för faaaaan, en ormjävel! Kolla inte! Akta! Spring!

- Va? Vad är det mamma?

- Spriiiing sa jag! En jävla orm!

- Äh!

Känner att jag kan ha tagit i lite för mycket, nu när jag tänker på det.

Fem personer och ett piano

Ett rop på hjälp

Jag ska städa idag. Ush. Första kraftansträngningen var att gå ner till Ica och köpa städgrejer. Bland annat dammsugarpåsar. Inte fan visste jag att den fanns typ 40 olika sorter att välja på. Och dyra var dom. Annars hade jag chansat på lite olika. Köpte några olika sorters trasor och såpor. Testa lite, de verkar ju ha lite olika funktioner dom där.
Men viktigast var soppåsarna. Fan vad det ska slängas, tänkte jag, fan vad det ska slängas.

Nu sitter jag i soffan med städsakerna utspridda omkring mig. Jag vet inte vad jag ska göra med dom. Jag vet inte. Får panik. PANIK!

Se detta som ett rop på hjälp.

Jag behöver en man.

fredag 24 april 2009

Dagen då jag flippade ur

Förmiddagens twitter, för er som ännu inte insett hur strålande det är:

1. Malmskillnadsgatan -96, det var tider det, gissa att man fick ligga då alltså!


2. Och förresten, jag gick inte på stritan -96. Puckon! Var ju bara 12 år då. Det måste ha varit -98....


3. Okej, okej, jag ljuger som en borstbindare. Däremot besteg jag Kebenekajse på en galen LSD-tripp i december -92.


4. Våren -97 stred jag i Vietnamkriget. Jag vill helst inte prata om det.


5. Samma år födde jag 3 föräldralösa barn.


6. Nästa hela 2001 ägnade jag mig åt träslöjd. Under detta år svarvade jag 973 brännbollsträn, vilket kom att styra mitt liv i en ny riktning.


7. Efter att jag kommit hem från Vietnamnkriget -97 låste jag in mig själv i källaren. Våldförde mig på mig själv. Totalt mörker i 4 mån.


8. Med naglarna grävde jag fram nyckeln som jag murat in i väggen. Resten av året bakade jag stora mängder piroger.


9. 2001, jag sålde stora partier brännbollsträn till porrindustrin och blev rik.


10. Nog för att jag är lite knäpp men det här är oroväckande. Åminner mig sommaren -05 som jag spenderade i tvångströja....


11. Du har under förmiddagen läst valda delar ur min CV. Jag ser fram emot att höra ifrån Dig!

torsdag 23 april 2009

Kassören Gabriel slår till igen

- Jaha, är du här och köper glass IGEN?
- Ja
- Skönt väder och sådär eller?
- Exakt!
- Ja, vissa griper ju varje tillfälle att moffa.

Den mannen alltså, läser mig som en öppen bok.

tisdag 21 april 2009

Dagens Feeling

Färjan

Igår såg jag färjan. Och jag är stum, av vad vet jag inte riktigt. Någon sa att alla Bukowskis karaktärer var samlade på en och samma båt. Lite så faktiskt. Två tjejer i 25-årsålden som "singelkryssade" konstaterade besviket att medelåldern är 45+ och att de två killar de träffade uder 30 var "sliskiga". No shit Sherlock!?

Jag har aldrig åkt på kryssning. Och jag ser nån tjusning i att prova nångång. Bara för att få uppleva det liksom. Men nog kunde jag själv räkna ut att det inte är stället man hittar sin framtida man. Jeeses.

Men Färjan, Färjan är ingenting brevid Båtresan. Norrköpingskillarna ska hem. Slutet!

En annan sorts blogg.

Det finns en helt annan sorts blogg. Ganska raka motsatsen till den här. Som ni gärna får läsa och sprida vidare. Jag tror den är viktig, åtminstone för mig. Fast det är notonmyshift också. Två sidor av samma mynt. Av samma mig. Dom kommer inte korsa varandras vägar särskilt mycket. Mer än just inatt.

Brev till mamma

måndag 20 april 2009

Mina värsta ramlingar pt.1

Alltså, jag har ramlat mycket i mina dar. Framförallt i tonåren. Inte på nåt gulligt bambi-vis. Mer på något slags okontrollerat tjockis vis. Ush vad det är jobbigt alltså. Eftersom det här först och främst är en förnedringsblogg, så tänkte jag redogöra för de värsta ramlingarna i mitt 24 åriga liv.

Dagisfallet
Jag skulle hämta min lilla dotter på dagis. Det var en härlig vårdag. Solen sken och gruset dammade. Min (sedvanligt) helsvarta outfit toppades av ett par svarta wayfarers. Härligt var det, härligt!

Hälsade glatt på alla ungar gjorde jag. På väg till Mollys avdelning. Där på vägen, klev jag över repet som avgränsar gården, så att inte barnen smiter oövervakade till andra sidan. Inga konstigheter. Klär på den lilla råttan och peppar för hemgång. Hon vill helst inte.

Jag får iallafall ut henne. På gården sitter fröknarna kring ett bord. Och alla barnen leker runt på cyklar. Trots motsträvig unge är jag glad. Underbar dag! Vår, mina vänner, VÅR!

Det är då jag gör det. Just då. För att peppa min lilla dotter för hemgång så ränner jag med galoppsteg över gården. Jag far fram. Som ett spänstigt rådjur. Blickar bakåt mot min dotter. Hejar på! Kom nu! Kom! Och sen. Hoppet över repet. Avgränsarrepet. Inte så graciöst om man säger så. Inte så graciöst alls. Snarare är det så att foten fastnar i repet. Och jag drar i backen.

Ja, ni ser det ju framför er. Vårdammet. Kläderna. Glasögonen som ligger en halvmeter ifrån. En hel drös dagisbarn som skrattar och pekar. Och en hel hög kärringar som kväver ett fniss.

söndag 19 april 2009

Fattigbloggen

Aha, men alltså, aja. Jag glömde mitt kontokort på jobbet i fredags. Ni kan ju gissa hur helgen har sett ut i detta kontantlösa hem.

Det började med att jag tömde dotterns spargris. Det är väl fan inte mer än rätt. De där pengarna har hon ju ändå fått av mig från första början liksom.

För pengarna köpte jag godis.

Middag då? Jag hittade lite blandat. Om jag säger så.

Och sådär fortsatte det liksom. Jag anordnade en fest, för då har ju folk med sig både mat och dricka. Jag ringde över en vän och frågade om han inte kunde ta med sig lite sylt som jag kunde ha till våffelpulvret och så vidare och så vidare.

Nae, men såhär på en söndagkväll så känner jag ändå att jag klarat det ganska bra faktiskt.... Jag skulle kanske bli en ganska bra socialbidragstagare?

lördag 18 april 2009

Sopstationen

Jag är inne i en fruktansvärt lat period. Det visar sig på ett flertal sätt. Till exempel är min senaste städmetod att slänga in allting som behöver städas bort in i mitt sovrum. Där är det ju ändår ingen mer än jag som vistas (sa hon bittert). Men jag har också anrättat en sopstation på balkongen. Det är ju jobbigt att gå ner för trappen och ut på gården för att släga soporna liksom.
Du kommer ju få besök från skator och kråkor var det någon som sa. Och jaaa, men det kan väl i så fall vara ett trevligt inslag. Folk sätter ju upp nötpåsar och skit för att locka småfåglarna. När man kan langa ut soporna liksom. Ekonomiskt, ekologiskt och etiskt. Tycker jag.

En ordinär fredagkväll



Till Peter från Siffan, Hultan och Evvie.

fredag 17 april 2009

Gästbloggaren: Peter K. vol 2.

Vad var det jag sa?

Jag sa ju att de skulle bli fällda. Att folk med seriemördarnamn och muttskägg inte blir friade, hur oskyldiga de än må vara. Och ett år på kåken må väl vara hänt. Det skulle man väl kunna ta. Jag har ju själv tänkt plugga i ett år, det är väl lite samma sak va?

Men över 30 miljoner i böter. Där skulle man bli lite obelväm alltså. Visst? Hur satan skulle man få ihop 30 mille? Hoh! "Det blir till att sälja sig" kanske man skulle ha tänkt. Men fatta hur många man skulle behöva ligga med för att få ihop dom slantarna. You do the math.

torsdag 16 april 2009

Dagens Feeling

Konstant tillfredställelse?

Såg precis den extremaste cameltoe jag någonsin sett. Tyckte hon flåsa lite väl mycket också. Tänkte länge på om hon kanske hade cameltoe med vilje....

onsdag 15 april 2009

Gud är "mycket" god.

Alltså, det här. Det här är det bästa jag sett på länge. På allvar alltså. Kristen webbdesign, det är grejer det alltså. Åååååå! Ni MÅSTE kolla!

http://www.kristen-webbdesign.se/

Musiken får bestämma

Tänkte vara lustig. Men det gick liksom inte. Satt här och skrev nåt ord, raderade, skrev, raderade. Stirrade. Stirrade. Stirrade. Sen kom jag på att jag lyssnade på Antony and the Johnsons. Inte fan kan man vara lustig då liksom. Och ärligt, det är ju rolig jag ska vara.

Så. Jag sätter iTunes på random nu. Och så får vi se vad det blir. Och så skriver jag nåt på den musiken liksom. Kanske blir lustigt, kanske inte, kanske nåt nostalgiskt. Eller bara pinsamt. Nu kör jag!

Nöjd? - Veronica Maggio

Jag skrattar till. Det var ju jävligt lustigt, var det inte det? Alltså. Det här är på riktigt. Jag trixade inte. Det blev den. Aldrig nöjd. Hon har träffat för fan hela världen. Till och med surfat på nätet. Var är hans sinne för humor? Ingen kan vara perfekt, det kan hon förstå, men herregud hon kan få bättre än så. Veronica Maggio alltså. Det kan jag också. Fast vadå? Nåt är bättre än inget? Eller jag vet inte. Nej. Så är det ju inte. Jag vet inte vad jag ska säga om relationer, om dejtande hit och ligga med nån dit.

Nu är låten snart slut. Jag ger det en chans till, det där kändes inte så bra asså. Fick inget bra ur mig - så vi testar igen....

On the road again - Willie Nelson

Åhh, det här gillar jag. Going places that I've never been. I can't wait to get on the road again. Här är jag nu. Precis påväg att ge mig ut på vägarna. Det har hänt sjukt mycket hemska och konstiga saker i mitt liv. Men jag är peppad. Peppad på förändring. Och nu kan jag knappt vänta på att börja.

Nu "skrobblade" (vad i helvete är det för jävla ord? Och använder jag det rätt nu?) det över till Playboy Mommy med Tori Amos. Och där lägger jag nog ner. Haha! Innan vi blir för personliga.

Slitz ringde igår förresten!

Gårdagens lunch

Igår fick jag en tårta på posten från tidningen tara. Tanken var väl att jag skulle bjuda kollegor och sådär på den. Men jag hade glömt lunchen igår, så det var ju perfekt tajming.

Kom igen, så jävla roligt var det faktiskt inte.

Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa..... HAHAHAHAHAhahahahaH!..... Hahahahha..... HahahAHAHAHAHAhahha..... Haha..... HAHAHAHHA!!!!H!H!H!AAHHA!! ...hah.... HahahahaHAHAHAHHhahaah!!!!!! .....HAHAHAHAHAhahahahhhaaeheheihi..... hhahaha..... Hahhaaaa.....

Ja, enerverande va? Riktigt jävla irriterande. Satan va arg man blir va?

Sitcom-skrattarna. Vad är det för jävlar egentligen. Och varför? VARFÖR!? Är det så o-roligt att de måste lägga in det för att det ens ska bli lite kul? Eller. Jag vet inte. Ingen aning liksom. Eller är det för att vi inte ska känna oss ensamma när vi sitter och skrattar för oss själva? Ingen aning som sagt.

Men jag hatar det. Värst, värst av allt är det när man inte kollar. Utan bara har teven på i bakgrunden. Deras horribla skratt.

Jag blir tokig.

tisdag 14 april 2009

Ut i verkligheten!

Imorgon (för de flesta antagligen idag) börjar jag jobba igen efter några veckors sjukskrivning. Det ska bli mycket intressant. Roligt! Jag har längtat tillbaka den senaste veckan. Att gå hemma gör att jag tappar inspirationen, det har ni nog märkt av lite grann. Tidigare snittade jag på fem inlägg per dag och nu är det ett. Det kommer bli ändring på det, det kan jag tammejfan nästan lova er.

Är ni med mig!?

söndag 12 april 2009

Bortskämda unge!


















Idag var vi på stan. Skulle egentligen inte ha nåt. Bara fördriva tiden liksom. Mysigt. Men ah. Jag borde ju veta hur det blir. Jag borde veta. Och det börjar ju redan när man kliver av bussen:

- Jag är tööööörstig mamma. Buäääääh!

Aha, aja, men ahhh, okej. Vi käkar. Ska vi äta på Nancys. Nej. Nej nej nej. Vi ska tydligen äta på McDonalds. Såklart vi ska. Och det är ju inte jag som bestämmer. Glöm det.

- Jag vill ha glass också mamma. Nuuuu!

Ah, men ah, okej. Ja, men det vill nog jag med. Så vi köper glass. Mysigt att sitta i solen och äta glass. Mmm.

- Det är kaaaallt. Jag vill gå nu.

Ja, och så fortsätter det. Och trots att ungen får köpa både penna, plåster och nya vårskor så har hon mage att lägga sig ner på ICA och vråla att hon SKA ha glass IGEN och att JAG är dum för att hon ALDRIG får någonting.

Jävligt skum ekvation: Ju mer man ger sitt barn, desto mer missnöjd blir denne.

Reklamare och deras jävla gear

Ni vet om man jobbar med reklam. Eller media. Sådär som jag gör. Då är man först att anamma nya trender. Det är vi som hänger på twitter. Det är vi som köper nån jävla MacBook Air. Det är VI som skaffar iPhone. Gärna bara Apple-gear över huvud taget helst förresten.
Och fyyfan va vi är hightech och creddiga liksom. Helt nöjda för att vi la 17 000 papp på en MacBook Pro, helt jävla nöjda.

Och när jag säger vi. Jag då menar jag dom. Det fattar ni va. Jag menar dom. För hey, jag är ju bara en inhouse-AD. Jag kan inget om det där med credd. Inget om gear liksom. Ingen coolness finns i denna kropp överhuvudtaget. Det kan jag lova er. Ingen jävla coolness alls. Bara det att jag använder det ordet liksom. Hah! Jag är mer den folkliga typen. En arbetare liksom. Mig lurar ni inte med massa spännande, väldesignade grejor. Nej nej. A-L-D-R-I-G!

Jaja, jag har en MacBook Pro. Jaja, jag betalade 17 000 för den. Jag gjorde det. Visst. Men det betyder ingenting. INGENTING. För jag behövde en dator. Det handlade bara om det. Ni känner väl mig va? Jag skiter fullständigt i vad man "ska" ha. Fullständigt.

Förresten så beställde jag en ny telefon häromdagen. Inga konstigheter liksom. Inga konstigheter alls. Jag behövde en telefon. That's all:





















Oh yeah, im full of crap.

fredag 10 april 2009

Det här med skräpmat

Alltså, jag älskar det. Pizza, hamburgare, kebab, alltihopa. Men jag hatar att köpa det. Hatar det. Ungefär av samma anledning som jag kan tänka mig att vänta i två timmar med att äta en inköpt hamburgare. Jag hatar alltså att köpa det för att jag känner mig tjock när jag gör det.

Häri finns flera skräckscenarion. Ett är tex att pizzabagarn helt plötsligt skulle börja känna igen mig. Veta vad jag vill ha. Fylla i mina ord när jag gör min beställning. När pizzabagarn, som möter tjaaa många kunder om dagen, börjar komma ihåg vad man beställer, då vet man att man är ute på hal is alltså.

Ett annat, det värsta, det är ju om man skulle få en jävla pizza döpt efter sig. Fatta det! Fatta tjockt! Det finns ju dom som fått det. Som stoltserat med det. Jag skulle skämmas som en liten hund. Och ah, glöm att jag någonsin beställer en "Elvira Special - x-tra allt". Näe alltså. Glöm.

Och nu när jag skriver det här så känner jag bara. Vad tjockt att resonera som jag gör. Det är fan höjden av tjockhet. Haha! Nu känner jag mig förvirrad.

torsdag 9 april 2009

Kärringgodis till kärringarna

Ja, jag ska ner och preppa med godis till ev. påskkärringbesök. Det blir Bridgeblandning för hela slanten. Eller nej, Bassets Allsorts. Satan va missnöjda de ska bli, glinen.

onsdag 8 april 2009

Appropå påskkärringar













I den här åldern kan hon börja ungefär

Vi pratade påsk, jag och en kompis vars dotter är i samma ålder som Molly. Hennes dotter hade minann krävt att få "gå påskkärring" på fredag eller när det nu är man ska ut på sånt där. Eftersom våra döttrar är 4 år så är det ju inte snack om att de går själva liksom.

Så jag kan väl lugnt påstå att jag är glad som en liten sate för att min dotter ännu inte insett det där med att "gå påskkärring". Amen. Tänk. Tänk er mig. Att jag skulle typ följa med henne dörr till dörr. Va!? Nähähäääe. Det säger jag. Stå och flina framför främlingar. Medan dottern håller fram någon tvivelaktigt tecknad bild på nåt som inte ens nämnvärt liknar kycklingar eller påskägg. Nicka stolt också klappa henne på huvudet medan hon håller fram sin lilla korg och förväntar sig godis och pengar. Säga något urskuldrande när hon blir sur för att hon får russin eller nåt gammalt äpple.

Näe, alltså, jag säger fan ingenting om det där med att "gå påskkärring". Ingenting! Och jag hoppas det inte slår henne förrän hon kan gå själv alltså.Punkt.

En påskkärring...

Jag blir uppenbarligen förfärligt tråkig när jag är sjuk. Tänkte, när jag blev sjuk, att detta är ju toppen - då kan jag blogga som ett litet as. Så har det ju inte blivit direkt. Jag ska kolla på en rulle nu. Och sen ska jag ta mig i kragen. Och leverera!

Nedan ser ni mig och min avkomma innan jag gick iväg med henne till dagis. En påskkärring, och en klassisk jävla-kärring.

måndag 6 april 2009

Stoppa det utbredda ponygirl-plågeriet! Nu!

Ni har ju inte förbisett min fasination för Pony Play. Men även jag har mina gränser. Och när jag ser sådana här ytterligheter så känner jag mig så illa till mods. Vi måste stoppa det orättvisa ponnyplågeriet. Det finns många ensamma och utsatta Pony Girls därute!




















Lämna aldrig din pony girl ensam och fastbunden längre stunder.

Dagens Feeling

Jag är sådär manligt sjuk. Tycker synd om mig själv. Försöker peppa mig själv och tänka att jag nog gör mig bäst bitter ändå. Därför alla konstiga saker händer mig.

söndag 5 april 2009

Så jävla sjukt

Mmm. Alltså. Vissa straffar gud med detsamma. Brukar det inte heta så? Men alltså, jag visste inte att en galen utekväll var lika med synd. Visste ni? Då hade jag ju givetvis inte gjort det. För det här. Det här är inte roligt.

Fast grejen är ju att det är roligt. Jävligt roligt. På ett tragiskt sätt. Jag ser ut som. Jaaa. Nåt monster av något slag. Fast ett gulligt monster var de nån som sa. Jag vet inte det jag. Men fatta känslan att somna ena kvällen med en lätt allergiklåda i ögonen (trodde jag) och vakna med två springor. Halva ansiktet helt svullet. Nån ögoninfektion.

Glasartad blick. Äntligen fick jag använda det uttrycket också. En mycket glasartad blick. De lilla man ser av själva blicken dårå.

Helst av allt skulle jag vilja hångla en dag som denna. Frivilliga? Inga? Nähe? Men jag kan ha solglasögon på mig? Då smittar man nog inte lika mycket heller...

lördag 4 april 2009

2 timmars twitter.

  1. Sitter på pendeln med ett whoppermeal bredvid mig. Men fyfan va tjockt det känns. Äter inte.
  2. Dessutom hatar jag ju när folk äter sådär i kollektivtrafiken. Och slafsa med nån hamburgare är fan värst. Nåt salladsblad i mungipan osv.
  3. Att äta ett whoppermeal på tåget är ungefär som att raka muffen i nån offentlig dusch. Jag äter inte alltså, jag gör inte det. Glöm.
  4. Tåget stannar i Rönninge och jag hindrar en impuls att kliva av, äta och ta nästa tåg. Men det hade också vart så tjockt.
  5. Hann inte äta innan bussen gick. Tänker på min kalla hamburgare. Åh.
  6. Hemma. ÄTER!

onsdag 1 april 2009

Vila i frid, mamma.

Jag hade egentligen lovat mig själv att inte tala om detta på bloggen. Det är två olika världar. Och trots att delar av det som händer i verkliga livet återspeglas i bloggen så är det bara en så liten liten och twistad del.
Samtidigt känner jag, att det som hänt och händer i mitt liv. Är så kraftfullt. Så kraftfullt att jag inte kan låta bli att ändå tala om det här.

För precis två veckor sedan gick min mamma bort i cancer. Tiden med sjukdomen var oerhört kort. Smärtsam på många vis, för oss alla. Men också ständigt fylld med hopp och tacksamhet. Så känner jag idag också, dagen då min älskade mammas begravningsceremoni ägde rum i Ytterjärna Kyrka. En enorm sorg, smärta och saknad. Men också enorm tacksamhet och glädje. För de 24 år jag fick tillsammans med världens bästa mamma. För att jag fick ge henne en underbar dotterdotter. För allt hon givit mig och mina syskon. För det är jag evigt tacksam.

När min dotter häromdagen såg mig gråta. La hon en tröstande hand på min kind och sa: Mamma, gråt inte, för mormor finns här. I våra hjärtan. Hon är med oss alltid.
Och så måste det vara.

Och så vill jag givetvis prata lite om cancer också.
Min mamma har aldrig rökt. Trots detta drabbades hon av lungcancer. Det är ovanligt. Eftersom lungorna syresätter blodet i hela kroppen, sprider sig den här typen av cancer på ett fruktansvärt sätt. Inom loppet av fyra månader hade mamma både metastaser i skelett, tumör i hjärnan och spridning till magen. Fyra månader. Jag vägrar. Jag vägrar acceptera det. Och alla annan jävlighet som cancer gör med människor.

Jag vet att det finns så många saker att skänka pengar till. Och att vi oftast inte ens har så det räcker till oss själva. Därför ska jag inte propsa. Utan bara berätta, att om man vill, och om man kan. Så får man gärna skänka pengar till cancerforskning genom insamling i mammas namn.

Endera går man in här: Insamling Marie Dahlén Ericsson

Eller, för att skänka 50 kr, skicka ett sms med texten BESEGRA 24 till 72 900

18 cm

Det är roligt att tre personer idag har googlat på "18 cm" och hamnat på Not on my shift. Är det inte det? Va, va, va?