onsdag 1 april 2009

Vila i frid, mamma.

Jag hade egentligen lovat mig själv att inte tala om detta på bloggen. Det är två olika världar. Och trots att delar av det som händer i verkliga livet återspeglas i bloggen så är det bara en så liten liten och twistad del.
Samtidigt känner jag, att det som hänt och händer i mitt liv. Är så kraftfullt. Så kraftfullt att jag inte kan låta bli att ändå tala om det här.

För precis två veckor sedan gick min mamma bort i cancer. Tiden med sjukdomen var oerhört kort. Smärtsam på många vis, för oss alla. Men också ständigt fylld med hopp och tacksamhet. Så känner jag idag också, dagen då min älskade mammas begravningsceremoni ägde rum i Ytterjärna Kyrka. En enorm sorg, smärta och saknad. Men också enorm tacksamhet och glädje. För de 24 år jag fick tillsammans med världens bästa mamma. För att jag fick ge henne en underbar dotterdotter. För allt hon givit mig och mina syskon. För det är jag evigt tacksam.

När min dotter häromdagen såg mig gråta. La hon en tröstande hand på min kind och sa: Mamma, gråt inte, för mormor finns här. I våra hjärtan. Hon är med oss alltid.
Och så måste det vara.

Och så vill jag givetvis prata lite om cancer också.
Min mamma har aldrig rökt. Trots detta drabbades hon av lungcancer. Det är ovanligt. Eftersom lungorna syresätter blodet i hela kroppen, sprider sig den här typen av cancer på ett fruktansvärt sätt. Inom loppet av fyra månader hade mamma både metastaser i skelett, tumör i hjärnan och spridning till magen. Fyra månader. Jag vägrar. Jag vägrar acceptera det. Och alla annan jävlighet som cancer gör med människor.

Jag vet att det finns så många saker att skänka pengar till. Och att vi oftast inte ens har så det räcker till oss själva. Därför ska jag inte propsa. Utan bara berätta, att om man vill, och om man kan. Så får man gärna skänka pengar till cancerforskning genom insamling i mammas namn.

Endera går man in här: Insamling Marie Dahlén Ericsson

Eller, för att skänka 50 kr, skicka ett sms med texten BESEGRA 24 till 72 900

3 kommentarer:

  1. Vem tror du ligger hemma och gråter nu? Riktigt, det var jag det.

    SvaraRadera
  2. @pelletsmaskinen - det blir så ibland. Ush ja. Vill du ha mer av den varan.... läs: http://brevtillmamma.wordpress.com eller syrrans http://dygnen.wordpress.com

    SvaraRadera
  3. vill bara säga en sak, jag gick igenom samma sak med min mamma. hon var ickerökare och fick lungcancer. efter bara 2 månader var hon borta, jag var då tolv år.. idag är jag 17 och det gör lika ont..

    SvaraRadera