måndag 4 maj 2009

Mina värsta ramlingar pt 2

Alltså, jag har ramlat mycket i mina dar. Framförallt i tonåren. Inte på nåt gulligt bambi-vis. Mer på något slags okontrollerat tjockis vis. Ush vad det är jobbigt alltså. Eftersom det här först och främst är en förnedringsblogg, så tänkte jag redogöra för de värsta ramlingarna i mitt 24 åriga liv.

Istrappan
När jag gick i högstadiet var jag inte någon populär tjej. Tvärtom. Det var lite av ett helvette för mig. Fram tills nu hade jag kunnat ta mig fram ganska väl på min humor, jag var alltid bästis med de populära tjejerna. Nu ändrades förutsättningarna och jag var faktiskt ganska utsatt under en tid. Av den anledningen är det här en tragiskt ramling, men never the less underhållande.

Jag har alltid varit en lite knubbig tjej, med rött hår och total avsaknad av kontroll på min kropp. Jag var dessutom en riktig liten plugghäst, fast ja, inte på nördnivå kanske.

Det var vinter och jag var på väg till skolan. Vägarna kantades av snöhögar och trottoaren var hal av is. För att komma in genom skolans huvudingång måste man bestiga en trappa bestående av cirka 15 trappsteg i två sektioner. Utanför huvudingången står de, tjejgänget som gjorde mitt liv till en röra. Och jag vet att jag tänker, att nu ska jag hålla huvudet kallt, gå förbi dem rakryggad, stolt, de ska fan inte komma åt mig. Aldrig.

Ja, jo, det kunde jag ju tänka va! Men det är inte så lätt när man sekunderna efter man tänkt den tanken ligger i trappan och krälar. Och ni vet, ni vet när man ska försöka vara kool, komma upp på fötter fort som satan och borsta av sig. Det gjorde jag. Bara för att halka till ytterligare en gång. Och dratta på ändan. Ett nervöst skratt. Sen upp på fötter, och när jag passerar det lilla gänget högstadiefittor så får jag iallafall ur mig ett: "Jag bjuder på den."

I sanning, för att citera en kristen bloggare, en av mina genom tiderna värsta ramlingar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar