tisdag 12 maj 2009

Mina värsta ramlingar pt. 3

Alltså, jag har ramlat mycket i mina dar. Framförallt i tonåren. Inte på nåt gulligt bambi-vis. Mer på något slags okontrollerat tjockis vis. Ush vad det är jobbigt alltså. Eftersom det här först och främst är en förnedringsblogg, så tänkte jag redogöra för de värsta ramlingarna i mitt 24 åriga liv.

Badhushalket
På badhuset här i stan (Sveriges största äventyrsbad?) är ett ställe som jag mycket sällan besöker. I princip aldrig. Men det har hänt. Fan. Det har hänt alltså.
Mellan motionsdelen och själva äventyrsbadet går det en inglasad gång. En inglasad gång där du passerar badhusets entré. Det är alltså så, att du, när du går genom denna gång visas on display för samtliga människor som är påväg in eller ut från badhuset, helt påklädda.
Denna gång befolkades entrén av... Ja, vad kan det ha varit - ett fotbollslag? Ett tjugotal härliga ynglingar som åkt hit för att plaska.
Nu gäller det att sträcka till sig, tänkte jag, och drog in magen och försökte så graciöst som möjligt gå igenom gången. Och visst, de tittade, oj vad de tittade! Jag sträckte på mig lite till, tittade målmedvetet framåt, försökte verka oberörd.
Och då. Det är då jag gör det. En äkta äkta bananskalsramling. Och det är ingen vacker syn. Den lilla kroppskontroll jag hade är som bortblåst och jag ligger på det hala klinkergolvet och ålar omkring med handduken i den ena handen och ett förskräckt ansiktsuttryck.
De skrattar. Och det förstår jag. Hade det varit jag som stod där ute hade jag nog själv legat på backen och rullat runt i ett ostoppbart asgarv.
Fort som fan upp på fötter igen, ni vet, sådär som man gör. En liten bock till min publik, som fattar galoppen och ger mig en applåd, innan jag lommar iväg. Fort som satan. För att aldrig mer återkomma till det där badhuset. Aldrig mer.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det där är pinsamt likt det jag själv upplever varje dag! Fan att man aldrig bara kan glida på stan och vara... sexig! Näe, man skall ALLTID förföljas av en massa skit som gör att man suckar resignerat när man kommer hem på eftermiddagen! Jag lever på tanken att jag åtminstone gör livet glatt för de som träffar mig ;-)! Hemligheten till ett lyckligt liv är nog ändå att se det roliga i alla bedrövliga situationer man åstadkommer...

    SvaraRadera
  2. @Mia - Absolut! Det där med att försöka vara sexig har jag sedan länge givit upp, varje gång man anstränger sig blir det bara pannkaka av det! Varje gång!

    SvaraRadera