fredag 22 maj 2009

Mina värsta ramlingar pt 4

Alltså, jag har ramlat mycket i mina dar. Framförallt i tonåren. Inte på nåt gulligt bambi-vis. Mer på något slags okontrollerat tjockis vis. Ush vad det är jobbigt alltså. Eftersom det här först och främst är en förnedringsblogg, så tänkte jag redogöra för de värsta ramlingarna i mitt 24 åriga liv.

Den klassiska bajsramlingen
När jag och min syster var små så var vi mönsterelever. Vi kom aldrig för sent till en lektion, och om vi mot all förmodan skulle bli det var detta förenat med obegränsad ångest och gråt. Så var det. Det förklarar mitt handlande kring denna ramling, som jag nästan hade förträngt, men som min kära syster var snäll nog att påminna mig om. 

Vi var på väg till skolan. Jag och min syster. Vi hade flyttat från landet in till stan men gick kvar i skolan på landet. Detta innebar givetvis en bussresa på ett par mil varje morgon. Och det hände aldrig, och då menar jag aldrig, att vi missade denna buss. 
Vägen till bussen gick nedför en trappa, genom en park, över ett torg och sedan brukade vi vanligtvis vänta vid hållplatsen ca 15-20 minuter - vi var alltid ute i mycket god tid. När vi kommer till parken, som är lite som ett utsprängt hål liksom, det är då det händer. I backen ner så halkar jag. Och jag halkar inte på vad som helst. Jag lovar att det var en jävla Grand Danois som hade tömt en veckas satans tarm i den där förbannade backen. Själva ramlingen kan väl beskrivas som en klassisk bananskalsramling. Och landningen. Ja, ni kan ju gissa. Rakt ner i den när jävla skithögen. Detta resulterade givet vis att en stor andel Grand Danois-skit nu härbärgerade mina jeans. Ljusa jeans.

Så, vad gör jag i denna prekära situation? Går jag hem, byter byxor och tar en senare buss? Nej, ve och fasa! Komma försent till skolan!? ALDRIG! Nej, vi fortsätter givetvis vår promenad över torget och väntar snällt i våra 20 minuter på att bussen ska komma. All covered in shit. 

På bussen frågar jag om min syster kanske har något ombyte i skolan. Jympakläder eller så. Det tror hon att hon har.
Bra. Bra det. Framförallt bra eftersom min syster är 3 år yngre än mig (i det här fallet jag 11 hon 8) och alltid ha vägt typ halva min vikt. YES! Jag kan låna kläder av henne. Allt är löst. Allt är löst.

4 kommentarer:

  1. Åh, satan, vilken ångest. Håret reste sig i nacken på min empati. Barn är inte kloka.

    /Gubbsoda

    SvaraRadera
  2. @Gubbsoda - Barn är fan helt jävla störda. Jisses.

    SvaraRadera
  3. Haha, stackare. Det har jag också varit med om att göra, halka i skit. Nice! Hur gick det sen?

    SvaraRadera
  4. @Mattias - Jag spenderade en halvtimme på toaletten för att försöka rengöra byxorna. Det gck sådär. Torka dem under handdukstorken y'know. Minns faktiskt inte riktigt hur det gick sedan...

    SvaraRadera