tisdag 30 juni 2009

Vi har en underbar relation, jag och min dotter





Och så har de mage att kalla en "jävla kärring" fast de är typ 13 och luktar kiss

Det händer saker med mig. Jag blir äldre. Som det här att jag sedan några år tillbaka kallar tonåringar för ungdomar. Ja, ungdomar. Som en kärring liksom! Men det slutar inte där. Nu har jag också börjat få en obekväm, orolig känsla när ungdomar befinner sig i min närhet. 

Ni vet, de ställer ju alltid till med massa dumheter. Svär och jävlas som fan. Är kaxiga och störiga. Gärna också på lekplatser, gärna när MIN UNGE LEKER DÄR! Och så vill man säga åt de där jävla ungdomarna. Men det har man ju sett hur det gått. För andra menar jag. Totalt ignorerade liksom. Eller så får de nåt "jävla kärring" kastat åt sig. Och det, att bli ignorerad av en ungdom är väl en förnedring av sällan skådat slag, än värre att bli hånad av densamme. Näe. 

Så vad gör man? Det är ju astöntigt att typ försöka vara kool emot dem, typ kalla dem "grabbar". Bara kärringar som försöker vara ungdomliga som kallar ungdomar av det otäcka könet för "grabbar", visst? 

Jag har ingen aning. Jösses. Ingen aning! Jävla ungdomar.

måndag 29 juni 2009

Jag gör allt för att hålla vätskebalansen i schack, framför allt under ensamma, melankoliska hemmakvällar

Jag har typ ätit en halv jävla vattenmelon nu. 

Jag vet att hundar har ungefär samma innanmäte som oss människor, därför blir jag fundersam

Pudelns kärna, var är det för uttryck egentligen. Alltså, jag vet ju vad det betyder, men vadå pudelns kärna? Har pudlar nån jävla kärna? Kan inte någon bildad jävel upplysa en gymnasie-dropout vad grejen är med det uttrycket?


(Åhhh, det ska bli så roligt att läsa era Faust-referenser! "Det var således pudelns kärna!")

Om rädda män och deras flykt till småbarnsåren

Jag har tänkt på en sak som jag skrev på skoj häromdagen, nämligen nummer åtta i min 10-stegs framtidsplan.
"8. Jag hoppas också att jag under min livstid får bekanta mig med en man utan moderskomplex. Skuille vilja prova en relation utan blöjbyten."
Det där var ju i stunden bara på skoj. Det förstår ju ni också, jag har egentligen bara haft två förhållanden där männen ifråga bett mig att pudra deras stjärtar med talk. Jag skulle vilja påstå att jag alltid överdriver lite. Men den här lilla överdriften, och en del diskussioner väckte en av mina hjärtefrågor.

Vuxna män som kallar sig pojkar.

Framförallt kommer detta påstående till uttryck för deras oro inför barn, typ: Hur ska jag kunna ta hand om ett barn, jag är ju själv ett barn. Vilket är lite lite lustigt eftersom de uppenbarligt har sökt sig till mig just av denna anledning, jag är mamma. Ni greppar dilemmat här va? "Pojkarna" söker en kvinna som vaggar dem i sin varma famn och håller vargarna på avstånd, men eftersom de är just pojkar så avsäger de sig alla förväntningar på någon form av ansvarstagande, vilket, givetvis skapar en ganska ansträngande livssituation för den omhändertagande kvinnan.

Och jag förstår att det är lätt. Som pojke friskriver man sig alla förväntningar, allt ansvar och alla skyldigheter. Men är det verkligen så ni vill ha det? Är det verkligen det? Vi har alla våra demoner, det kan vi vara överrens om, men varför inte kalla dem vid sina rätta namn. Och våga. Varför inte våga säga: "Jag är rädd för att ta ansvar, för jag är rädd att misslyckas", varför inte säga "Jag blir osäker på mig själv när jag känner att det förväntas mycket av mig". Våga säga "Om jag tar mig skyldigheter, så måste jag offra delar av mig, och jag vet inte om jag vill det".

För om ni gjorde det, istället för att skylla på någon slags emotionell underutveckling (som jag i de allra flesta fall har svårt att ta till mig), så hamnade vi på en nivå där vi kunde mötas som två vuxna människor. Och diskutera saken, som det så vuxet heter.

Jag suger kuk som en häst (tandintensivt) och skriver rubriker lika illa

Det första är total osanning skriven endast för att belysa sanningen i det andra påståendet. Jag är urusel på att skriva rubriker och det har mina kära vän Pelletsmaskinen inte varit sen med att påpeka heller, jag tror att hans exakta ord var "du är ju sjukt dålig på rubriksättning". Så har jag inte heller jobbat på Expressen med just det uppdraget.

Ett ställe jag däremot har jobbat i är en av Södertäljes allas fotobutiker. Man kan säga att många intressen formades där, många kunskaper tillfördes mig. Mina kunskaper kring ett stort antal sexställningar fördjupades också. Jag lärde mig vilka av Södertäljes kvinnnor som opererat brösten (de är mycket nogranna med att dokumentera detta kan jag lova) och vilka av samma stads män som var särskilt nöjda med längden på sina kön (detta dokumenteras också ganska frekvent!). Mitt intresse för foto utvecklades också här (det ena KAN ha med det andra att göra...om man säger så. Ni fattar va? Heheeee. Ni fattar!? Heh. Jorå, ni fattar.). Vilket resulterade i att jag hamnade på Tumbagymnasiets medialinje med inriktning fotografi.
En utbildning som jag sedan hoppade av. Och nu, mina kära vänner har jag kollrat bort mig själv så till den milda grad att jag inte vet hur jag ska snurra mig ur det här inlägget. Satan!

Jaja, men jag ska iallafall försöka skärpa mig mer rubriksättningen.

lördag 27 juni 2009

#followsaturday del 3: Hela Hustrun

Hela Hustrun bloggade tidigare son Den Goda Hustrun, en blogg jag aldrig läste men som hon beskrev som en kuken-i-fittan-blogg där hon anonymt berättade om sin otrohet och målet att bli en god hustru. Nu är hon inte längre otrogen och målet är inte längre att vara en god hustru utan att hitta en form för att få rum med hela hustrun i sitt äktenskap. 

Nu blir det kanske inte så mycket att just den varan, utan för det mesta korta och jävligt fyndiga inlägg om allt och inget. Jag är ett stort fan av fyndigheter. Och jag är ett fan av Hela Hustrun. 
Var noga med att också läsa taggarna på hennes inlägg, som höjer nästan alla inlägg ytterligare en nivå. 

fredag 26 juni 2009

Vad har man annars vänner till?

En av mina bästa strategier för att få det städat i hemmet är att bjuda hem en vän. Då måste man städa, för man vill inte att vännen ifråga ska se vilken lortig sate man är. Så funkar det. Jag tror inte jag är ensam.

Men nu har en ny typ av strategi utkristalliserat sig. Och jag gillar den. Mycket. Låt mig förklara:
Man bjuder hem en vän. Till ett stökigt hem. Gärna mycket gammalt skit i kylskåpet och sånt. Gärna såpass liksom. Ni vet, blodpudding-som-gick-ut-den-25-februari-nivån. Så. Och sen ba' häller man i sig vin tillsammans med vännen och på morgonen efter lämnar man sedan vännen i detta kaos. Vännen är bakis, står inte ut med odören som omger denne. Ah, så då måste han städa. Det är lysande! Sen blir vännen hungrig. Men för att komma åt färskvarorna måste personen ta sig igenom en djungel av icke så färska varor. Det vill säga, vännen rensar kylskåpet.

Det är en lysande strategi. Lysande!

Jag vill dock höja ett varningens finger, för det kan komma att bli så att vännen, efter att ha sett detta inferno till hem, ser på din person med samma avsmak han ser på ditt hem. Men....
Det kan det väl vara värt!?

Ni bestämde!

Och snart får ni följa Gullsebubs och Grodans väg till altaret!

torsdag 25 juni 2009

Jag har också en plan!

När Pelletsmaskinen skriver om sin plan känner jag verkligen att det är dags för mig att också lägga upp en plan över min framtid och mina drömmar. Här kommer den i 10 steg:


1. Om femton år är jag 40 och min dotter 20. Då vore det roligt om vi kunde vara gravida samtidigt.

2. Om 10 år räknar jag med att kunna börja ligga med män i min egen ålder. Och yngre.

3. Om ca 7 år kanske jag inleder en karriär som fotomodell. Och då menar jag inte för "skojiga" reklamer, typ Iprenmannen.

4. Om 9 år räknar jag med att jag får operationen för borttagning av den stora vårtan jag har på kinden betald av landstinget.

5. Karriären då? Om 12 år hoppas jag att slippa behöva gå på stritan. Fortsätter med livesändningarna på webben i ytterligare 3 år.

6. Om 25 år hoppas jag att någon dyker upp på min 50 årsdag, tillskillnad mot detta år.

7. Jag vet inte om det är något att hoppas på, men jag önskar att man inom 14 år kommit på något sätt att lösoperera mina stelopererade ben.

8. Jag hoppas också att jag under min livstid får bekanta mig med en man utan moderskomplex. Skuille vilja prova en relation utan blöjbyten.

9. Man ska inte hoppas på det omöjliga. Men tänk om man inom 10 år kunde köpa en ost på säg 16-17 kg för hemmabruk.

10. När jag dör vill jag kremeras. Så jag hoppas att de löst problemet med för små luckor. Jag vill dö riktigt riktigt fet nämligen.

onsdag 24 juni 2009

Att annonsera på blocket är lite som att ropa till landets alla miffon att: HÄR ÄR JAG!

Ja, faktiskt exakt så. Vid två tillfällen idag så har två olika personer rent av telefonterroriserat mig. Den senaste, alldeles nyss ringde inte mindre än 24 gånger under uppskattningsvis 15 minuters tid. För varje gång det ringde blev jag mer och mer rädd för att svara. Det är ju bara galningar som ringer sådär! Tillslut blev jag dock förbannad och sa till galningen att ringer man på det där sättet så får man definitivt inte hyra min lägenhet. Glöm!


tisdag 23 juni 2009

Aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här

Allvarsbloggande. Det är något som jag helt undvikit här. Jag har tänkt, att när man landar här, så förväntar man sig humor, underhållning, ett gott skratt. Det är mitt erbjudande. Det är vad som gjort att såpass många valt att läsa vad jag skriver. Och jag har tänkt att kanske tar jag udden av det genom att ibland visa andra sidor. Kanske är det dumt av mig att resonera så, kanske inte. 

Men i natt är en sån natt. Jag tror ni vet. Det går inte att sova. Tankarna snurrar. Till mångt och mycket helt irrelevanta tankar som jag i ljuset av dagen bara skulle borsta av mina axlar. Men i natt, i natt tynger de dem som oket tynger oxen. Och jag plöjer djupare och djupare i mina fåror. (Ja. Det är over the top, jag vet)

Så slår musikspelaren om till The Smiths Please, please, please let me get what I want. Och exakt det önskar jag. Att jag för en gång skull skulle få vad jag vill ha. Jag vet vad jag vill ha. Jag vet exakt vad jag vill ha. Kärlek.

Men kärlek är inte lätt. Och man får det definitivt inte bara för att man ber snällt. Och man ska inte gå och vänta. Man ska definitivt inte jaga. Man ska aldrig hoppas för mycket. Och man ska inte ge upp för tidigt. Jag går bet. 




Och nu kan jag inte låta bli. Men det är någon som googlat på 
"runka dunjacka" och hamnat här. Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för notonmyshift.

måndag 22 juni 2009

Vad som ska hända med Gullsebub och Grodan är upp till er.

Gullsebub och Grodan står i ett vägskäl. Vart är de på väg? Hur ser framtiden ut? Minns ni fredagsunderhållningen "Du bestämmer" på nittiotalet. Exakt samma. Ni bestämmer, jag skriver storyn. Rösta till höger!

Gullsebub och Grodans histora läser ni här:

Gullsebub och Grodan har fredagsmys
Gullsebub och Grodan åker till IKEA
Gullsebub, Grodan och Robinsonpremiären
Gullsebub och Grodan firar Valborg
Gullsebub och Grodan ska se ESC-semin
Gullsebub köper present
Midsommar hos Gullsebub och Grodan

Skriv under i kommentarerna!

Och sen kan vi väl alla unisont erkänna att vi gärna, i ensamhet, drar in doften av våra egna fisar och ler nöjt åt hur illa de doftar?

lördag 20 juni 2009

#followsaturday del 2: Word up, Anjo

Alltså, det här är bloggen som rör upp känslor, alla kategorier. Andreas språk är bland de finaste jag vet. Så många gånger gör han mig stum av beundran, lika många gånger har han fått mig att gråta ohejdat eller skratta sådär skämmigt högt som ens morsa gjorde helt ogenerat.

Det är egentligen anledningen till att ni ska läsa den. För att den kryper in under huden. 

Är jag död, eller är det ni?

Jag funderade länge på det. Vad hände igår? Avled ni av fylla och synd? Berätta, för jag har inte hört ett ord från er sedan i förrgår. 

fredag 19 juni 2009

Man får ett sms

"...Om du bryter kedjan riskerar du 10 år med hängmage, hängröv, potenssvikt och extremt lite sex."

Jaha? Skulle det vara något nytt alltså?

Midsommar står för allt en allergiker hatar, ja bortsett från spriten

Spriten är nog enda behållningen för en allergiker en dag som denna. Ush! I skrivande stund är de alla ute och dansar kring nåt jävla björkinklätt monster. Blommor i håret har de och regnet öser ner. Det kan de gott ha. Härinne öser tårarna ner som regn. Det är jag fan inte värd. Och inga jävla ögondroppar har jag.

Glad midsommar älsklingar!

Midsommar hos Grodan och Gullsebub eller Midsommarstången är inte den enda stång det dansas kring ikväll. Eller jo.

Gullsebub och Grodan sitter i bilen. De närmar sig stugan där de tillsammans med sina polare ska fira midsommar. Grodan kvittrar glatt i passagerarsätet medan Gullsebub kör. Enhandsfattning på ratten, den andra vilande på Grodans lår.
- Tänk att de aldrig bjudit oss förut, va? Vad är det om?, skrattar Grodan.
- Mmmm, svarar Gullsebub och tänker på att ikväll, ikväll är det nog tammejfan han som får ligga. Inte ett fräsigt ord har hon sagt på hela dagen. Han fantiserar vidare. Hennes blick kommer vara så villig, fuktig. Han kommer leka med henne, spela svårflörtad. Sen ska han ge henne ett lillfinger. Hon kommer vara så till sig. Lyda hans minsta vink. Så när han ber henne att dansa för honom, dansa av sig sina kläder, så kommer hon att göra det. Sakta, sensuellt, sedan hetsigt. Han kommer ligga tillbakalutad och bara se på. Och när hon sedan stå där, naken, framför honom, med styva bröstvårtor och pulserande kön som kommer han peka mot sitt skrev och mena: Sug av mig.... Och hon kommer ställa sig på knä framför honom och..
- Hallåå!? Har du hört nåt av vad jag sagt eller? Va!?
- Joo, alltså, joo, jag tycker det låter jättebra.
- Jättebra!? Vadå, jättebra? Fyyyfan, vilket svin du är. Jättebra att jag känner mig tjock. Jättebra. Du kan ju dra åt helvete din jävla gris. Om du ens tittar åt mig ikväll så kastar jag ringen. Fattar du? Jättebra.. Pff.

torsdag 18 juni 2009

Somnade på soffan

Jag somnade på soffan för fem timmar sedan. Vaknade nu. Helt dregligt på soffkudden blev det.

onsdag 17 juni 2009

Hur botar man sjukdomen sugmärken?











Här ser ni dagens sökord till bloggen. Och jag tänkte att kan vi inte hjälpa den stackarn som söker botemedel för sina sugmärken? Finns det någon huskur man kan ta till? Håll inte inne med era bästa tricks och tips nu!

Appropå 2009, eller vilket år det nu är i år.

Häromdagen fick jag för mig att det var år 2010 i år. Det var ju dumt. Sedan blev jag osäker på om det verkligen kunde stämma. Så då googlade jag "Vilket år är det i år". Och det var ju fullkomligt idiotiskt.

Sommaravslutning. Vi kommer varandra nära, in på livet, det är en dragkamp - bokstavligt talat.

Vi ska ha sommaravslutning på jobbet. Och jag har tillsammans med några kollegor fått uppdraget att ordna det praktiska. På önskelistan står:

  • Tipspromenad med snitslad bana
  • Dragkamp, gärna killarna mot tjejerna
  • Lite allsång, och några sommarvisor i bandspelaren

Vänta, är det här 2009? Eller 1989? Jeees!

tisdag 16 juni 2009

www.notonmyshift.se

Nu kan man komma hit genom att gå in på notonmyshift.se också, 
ba' satt ni vet. 

Hustrumisshandel kommer stort i sommar och till hösten

Jag har fått den där jävla ögoninfektionen igen. Ni kommer kanske ihåg sist... Den här gången är det inte så himla farligt, men ändå. Ändå.

Så jag sitter med solglasögon nu, framför skärmen. På jobbet. Okej, jag har fått en del skumma blickar, men hellre det är folks blickar av aversion och avsmak. Visst?

Och jag har ju hört att domestic violencetrenden kommer starkt till sommaren och hösten. Fashion! Gah!

måndag 15 juni 2009

Gimme gimme gimme!

Varje dag är det ändå ganska många som läser den här bloggen. Fler än jag någonsin hade trott någonsin skulle läsa den. Jag vet ju vilka några av er är, men bara en bråkdel. Vilka är ni? Har ni egna bloggar? 

Gör det bara. För en gångs skull ba' gör det! Skriv en kommentar. Och länka till din egen blogg. Jag svär att jag kommer läsa den. 

Det slutade så jävla obehagligt alltihopa.

Kollade igenom lite bilder från ett av mina firanden denna vecka. Närmaste bestämt från den dagen då jag fick beskedet att jag kommit in på skolan. Det hela ser tämligen standard ut.

Lite fnitter.

















Lite kärlek.

















Lite tunga.

















Lite gangsigns.

















Lite.... och DÄR blev det plötsligt jävligt obehagligt. Ser ni mig. Näe, för jag är inte där. Det är ju för faan Bert Karlsson.


söndag 14 juni 2009

Det ständiga skoproblemet

Jag älskar skor. Har alltid gjort. Eller såhär; jag älskar skor när de står i skohyllan och är snygga. Ska jag däremot kunna gå i dem så blir de direkt till ett satans besvär. Inte ens ett kärt jävla besvär. Utan bara besvär.

För det första, jag har fått någon jävla bredfotsgen vilket i princip innebär att 75% av alla jävla skor därute inte passar mina fötter.

För det andra, jag har stora fötter. Storlek 40. Det är väl inte så himla stort säger ni. Och det är det väl kanske inte heller rent teoretisk. Det kunde ju definitivt varit värre. Det hade kunnat vara så illa att man hade fått typ storlek 43 och genast liksom blivit förpassad till herravdelningen. Så illa är det ju inte. Men ändå.

För det tredje, inte nog med att jag har breda, tjocka och långa fötter, de är också de känsligaste jävla fötter jag känner. Jag överdriver endast marginellt när jag säger att jag faan får skavsår av nya strumpor. Jag lovar. Detta gör att de 15 jävla procenten skor som jag skulle kunna ha av bredhetsskäl drastiskt sjunker till typ 2%.

Jag kan ha ca 2% av sveriges skor. Fattar ni?! Detta är anledningen till att de skor jag har (och faktiskt använder) ser ut såhär innan de kasseras.







-- Post From My iPhone

lördag 13 juni 2009

#followsaturday del 1: Pelletsmaskinen

På Twitter ägnar man fredagarna åt något man kallar #followfriday. Detta innebär att man tipsar alla sina followers om twittrare som man gillar. Nu kör vi #followsaturday (det klingar inte lika fint jag vet) här hos mig. Varje lördag en presentation av bloggar som jag följer, och älskar. 

Pelletsmaskinen
Per Åström skriver den  fina bloggen Pelletsmaskinen. Med ett fantastiskt språk skildrar tankar, händelser och åsikter - livet! Den har allt - humor, svärta, intelligens och skärpa. Och så blommorna.  

Jag sträckläste Pers blogg den dagen jag fann den. 
Det borde ni också göra!

fredag 12 juni 2009

Björnhunden

Igår såg jag en liten hund som såg ut som en björn. Bara på håll. Helt tjock och lurvig var den. Helt tjock. Alldeles lurvig och go. Jag brukar inte få sådana här känslor. Framförallt inte för något djur jag sett på håll. Men jag tänker på honom hela tiden. Hans bastanta lilla kropp. Hans lurviga päls. Antagligen hade han underbara nötbruna ögon att drunkna i. Ingen svans hade han heller, bara en liten stump. Åh, lilla björnhunden, var är du nu? Vad gör du? Har du det bra? Trivs du med ditt liv?

Om jag bara fick se honom igen. Om jag bara fick krama honom. Borra in ansiktet i hans lurviga päls. Bara en kram. Det är allt jag begär.

All respekt för mig själv har gått om intet

Det är ändrat nu, tack vare Elisa, men igår skrev jag i inlägget här under att Elliott Smith begådde harakiri. Fattar ni, han begådde harakiri. BEGÅDDE!? Ibland skrämmer jag mig själv. Riktigt rejält.

Jag älskar Elliott Smith

Det är något med honom. Något odefinierbart. För egentligen kanske han bara var en i raden av fina singer/songwriters. Men nej. I love him. Visste ni att Elliott begick harakiri? Högg ihjäl sig själv. Sjävklart tvistas det än idag om detta.



torsdag 11 juni 2009

Kisspaus

Idag har jag spenderat tid med en av de härligaste, smartaste och mest sociala människorna på länge. Jag visade prov på ytterst liten blåsa under de timmar vi umgicks. Det är fan inte min stil egentligen. Det där med blåsan alltså.

Ibland vill man byta unge kan jag lova

Som igår. Då kommer den lilla saten in till mig och kollar på mig med sorgsen blick och säger: "Jag vill inte att du ska dö, inte nu mamma, inte nu". Ah, och jag ba' "Jag ska inte dö, älskling, varför säger du så?". Och nu ska ni få höra. Nu ska ni få höra vad den förbannade ungen säger.



"Men du är ju så tjock mamma. Man dör om man är så tjock."



Vi får väl se vem som dör först om vi ska ha den tonen i hemmet.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet

Jag vet inte, har jag visat den förr? 
Bilden som övertygade mig: Hon ÄR min dotter.

onsdag 10 juni 2009

Jävligt orättvist att man måste lida för saker man gjort i ett tidigare liv, tycker jag.

Orsaken till min hudåkommefobi bottnar i att jag som tonåring gick igenom en period med seriösa hudåkommor själv, i form av någon slags stressrelaterad psoriasisgrej. Det var psoriasis men det var inte det. Liksom. Ni fattar? Nej? Inte jag heller. Det är iallafall borta nu och kommer aldrig åter. Förutom en grej.

När jag blir stressad nu för tiden så får jag ett utslag under näsan. Det blir liksom torrt där. Ungefär 1,5 kvadratcentimeter torr hy liksom. Som om jag hade haft en mustasch där. En liten Hitler-mustasch.

Dagen efter

Om jag säger såhär: Jag mår som jag förtjänar.

tisdag 9 juni 2009

Jag firar. Vi firar. Fan vad vi firar.

Jaaaaa!

Jag kom in hörrni, jag kom in! KOM IN!


Ville bara att ni skulle veta det.
Och du A* - bild levereras vid kvällens firande!

Nervositeten

Den når just nu sitt klimax. Idag, mina vänner, idag får jag besked ifrån utbildningen som jag sökt, om jag kommer in eller ej. Jag har svårt att tänka på någonting annat. Därför är jag en så dålig bloggare just nu. Ni kan väl hålla tummarna för mig idag?


Update: Nu har jag pratat med dem, men de var fortfarande inte klara. Och det enda de kunde säga var att det iallafall inte var ett definitivt nej. Så nu måste jag vänta. Kanske en hel vecka till.

söndag 7 juni 2009

Ja, jag har röstat

Och jag vågar till och med avslöja vilket parti! Det vågade knappt de vuxna på Mollys kalas förrän nån sa Folkpartiet och då visade sig att hela jävla bunten röstade på Folkpartiet. In med Marit Paulsen liksom, hon är ju fresh!

Men roligast vore om ni gissade, kan ni inte gissa? Så får vi se om ni har rätt. Svara där i enkäten till höger!

lördag 6 juni 2009

Appropå ändtarmsreklam

Så tycker jag att Johnny Cash's Ring of fire vore en klockren låt att ha i en sådan reklamfilm.




...and it burns, burns, burns, the ring of fire, the ring of fire.


Tillägg: Efter att ha läst kommentarerna visar det sig är den är Johnnys käresta June Carter Cash som skrivit Ring of fire. Alltså är det kanske så att den VERKLIGEN handlar om ändtarmsproblem. Bara en annan typ...

Ändtarmsreklam

Om jag ska ha reklam så ska jag ha den här alltså, som florerar på många andra bloggar just nu. Den är ju helfräsh och går i linje med min blogg liksom. Pain in the ass. Visst?


Kejsarinnans nya kläder

Vet ni vad jag gjorde imorse? Helt stört. En sån där grej som man drömmer mardrömmar om att det ska hända. Jag gjorde det, på riktigt.

Såhär var det. Jag skulle in till stan för att köpa födelsedagspresenter till ungen som har kalas imorgon. Vid tidpunkten som dottern skulle bli hämtad gick jag fortfarande i myskläder. Och plötsligt insåg jag att bussen som jag skulle med gick om bara en kvart. Så jag slänger på mig leggings (ett par riktigt glansiga jävlar,typ som Sandy har i slutet på Grease, exakt sånna!) och en top, sen sprang jag runt och letade efter kjolen då det slog mig att jag nog måste sminka mig lite också. Hittade kjolen och slängde den på toalettlocket medan jag sminkade mig. En snabb blick på klockan och jag inser att jag måste rusa.

Så jag sticker. Hinner med bussen på sekunden. Och när jag sitter på bussen så inser jag. Ni vet nog. Ni vet. Kjolen! Satan! Jag har glömt kjolen! GLÖMT! Fattar ni? Glömt.

Lustigt nog genererar inte detta i så särskilt många sneda blickar i dessa dagar. Folk går ju omkring så liksom. Helt vant! Jag var dock inte helt van. Men inspirerad av mannen, myten, legenden, ja, jag pratar om MacGyver, så köper jag mig en klänning och byter om i närmsta omklädningsrum. Smart va? Smart som fan, om jag får säga det själv. Smart som faaan.

fredag 5 juni 2009

Ni bestämmer

Annonser, vad säger ni om det. Är det något ni kan tänka er att se här? Jag har undvikit det lite. För att jag vill ha det cleant. Men jag vacklar nu. Säger ni nej, så är det nej.

Och när jag ändå håller på: Alla förbättringsförslag är välkomna. Vad vill ni se mer av? Vad vill ni ha mer av, och mindre av? Mer bilder, mindre snusk? Mer snusk, mindre youtube-klipp? Inte för att jag postar så jävla mycket youtube-klipp iofs. Det får ni fan stå ut med.

Studenttrafiken

I år lider jag inte så mycket av studenttrafiken. Jag bor liksom inte så till, att det är någon större strömning av studentflak. Inte några alls faktiskt. Annat var det när jag bodde i stan. Ja, när jag skriver stan så menar jag Södertälje. 

Men iallafall. 

Då brukade jag stå på balkongen. Se dem passera. Ett kallt leende på läpparna. Och ett konstant fuck you med båda händerna.

Menstruationsskyddsundervisning

Vilket ord! Vilken dag! Vilka minnen! Skapade trauman långt framöver kan jag lova. Vi hade menstruationsskyddundervisning i slutet av mellanstadiet. Och fröken, med det självklara namnet Barbro, skulle visa vilken "fantastisk, ooootrolig" uppsugningsförmåga en tampong har. Så vi skulle förstå hur bra det var med tampong. Hur tryggt det är med tampong. 
Så hon stoppade ner den i ett glas med vatten och inom kort hade tampongen svällt så till den grad att den fyllde hela dricksglaset. Ni kan ju gissa hur många av flickorna som kände sig trygga med att stoppa en tampong i muffen efter den lilla uppvisningen. 

Jag ska villigt erkänna att jag inte vågade ha tampong förrän jag blivit av med oskulden.Den FÅR plats. Så att säga. Det ÄR lugnt. 

Barbros fel. 100%.

torsdag 4 juni 2009

Min första sexuella upplevelse

Jag var elva år. Kanske tolv. Och skulle sova över hos min bästa kompis. Vi hade tittat på film tillsammans med hela hans familj. På tv1000 och alla somnade. Jag med. Men till skillnad från de andra så vaknar jag en stund senare. På teven springer två tjejer med små skotskrutiga kjolar hand i hand mot en skola. Fast de är inte barn. Inte fan är dom barn. Men de låtsas att de är det. Tofsar i håret och klubba i munnen har de. 
De ska träffa rektorn. Och ni kan ju ana hur det hela fortlöpte. Rektorn läxade upp de båda flickorna efter noter. Både med linjal och så att säga "tyngre doningar". 

Jag var i upplösningstillstånd. Chock. Paralyserad. Ja, till och med rädd. Framförallt för att någon i den stora familjen skulle vakna och upptäcka att jag var vaken. Vid minsta rörelse från någon av de andra knep jag ihop ögonen och gav ifrån mig lätta snarkningar (jag har alltid varit duktig på att fejka sömn). Men det var definitivt en sexuell upplevelse. Något hände i mig. Som jag inte hade varit med om förut. Något som definitivt inte var normalt. 

Senast jag tittade på porr var det mer frivilligt. Men lika hemligt. Jag och min kompis satt och zappade vid teven. Då visar det sig att käre Boxer har bjudit på fri canal+ och klockan hade ju slagit midnatt. Vi tittar på varandra. Förvånat. Frågande. Han säger "Nä fyy". Jag stämmer givetvis in. Och zappar vidare. En stund senare går han. Jag rusar till teven och zappar tillbaka. "Nä fyyy" viskar jag tyst för mig själv. Samtidigt som jag lägger ifrån mig kontrollen.

Hon var rar när hon hade feber.

Ni vet, med min dotters hemska sjukdom. Det är nästan bra nu. Bara sårskorpor liksom. Vet ni att hon fick i munnen stackaren. Fatta det. Jag visste inte och försökte få henne att äta. Tro på fan att jag hittade all mat utspritt i små burkar och koppar sedan. Hon är inte dum, min dotter, inte dum alls. Fast jo, hon hade ju bara kunnat visa blåsorna i munnen så hade jag förstått. Så rätt dum är hon faktiskt. 

Men rar är hon. Gullig och rar. Iallafall så länge hon hade feber. Det har hon inte längre. Nu är hon gamla vanliga Monstermollan. Det är så hon kallas. På riktigt. Monstermollan har just anlagt en enorm picknick på vardagsrummet. Och när jag sa till henne att städa upp efter sig så sa hon bara "Nej, tack.". NEJ TACK!? Vadå nej tack? Hon tror tydligen att hon kan köra med mig hur mycket hon vill. 

Det ska vi bli två om, kan jag lova. 

onsdag 3 juni 2009

Operation: Fatstorm

Män kan vara så himla romantiska ibland. Det vet ni ju. Jag har massor med bra exempel. Som den där gången när jag fick en blandskiva av en kille, med orden "Varenda låt på den här skivan får mig att tänka på dig" och första spåret var Morrisey - You're the one for me fatty. 

Ni läste rätt. You're the one for me, FATTY.

För att inte tala om han som försökte vinna tillbaka mitt hjärta med orden "Jag har insett att jag verkligen inte gillar smala tjejer". Nähepp. Tack! Men dåså. Då blir vi ihop då. Så himla romantiskt. Tänk det liksom, tänk det när ungarna frågar hur mamma och pappa blev ihop liksom. "Jo, vi var ihop, men vi gjorde slut fast sen kom pappa på, efter empiriska undersökningar att han inte alls gillade smala tjejer, så då ville pappa bli ihop igen. Jaaa, och på den vägen är det."
Näe, alltså näe. 

En gång var det en kille som sa att jag kunde få en fantastisk cameltoe om jag ville. Ja, som en komplimang alltså! Love that guy! Love him!

För att undvika dessa komplimanger i fortsättning har jag nu påbörjat Operation: Fatstorm vilket innebär att mitt uppdrag för en tid framöver är att undanröja alla spår av tjockhet. Wish me luck!



tisdag 2 juni 2009

Fantastisk cover

En fantastisk cover på Fleet Foxes underbara Tiger Mountain Peasant song framförd av svenska First Aid Kit.


måndag 1 juni 2009

Omotiverat ljugeri

Alltså att jag ljuger och fabricerar och twistar på sanningen är väl något som ni som läser bloggen är vana vid. Inga konstigheter liksom. Men ibland kommer jag på mig själv med att ljuga i fullkomligt onödiga situationer även i verkliga livet så att säga. 

Igår ringde jag ett tryckeri. Det är nämligen ett jävla tjat om Not on my shift-tygkassarna men få verkar vara beredd att betala de 98 kr den kostar. Och jag har inte råd att köpa kassar till er alla för 98 kr/st heller. Så jag lurar lite kring det där. Kan säkerligen få ner kostnaden rejält. Och jag vill ju att ni ska ha dem liksom. Jag vill ju det!
Så jag ringde ett tryckeri. Jag anlitade helt enkelt mig själv (jag jobbar som art director) till att ta fram dessa kassar samt en jävla massa klistermärken. Det roliga är att när säljaren frågar om det är till mig själv eller en kund så svarar jag snabbt - En kund! Säljaren är förstås nyfiken på vilken typ av kund och jag berättar att det är en bloggare som anlitat mig och att "hon" är intresserad av att göra tygkassar i någon form av promotionsyfte.
Jag babblar på. Säger att kunden visserligen kan tänka sig att vänta för att få ekologiska kassar, men att säljaren gärna får skicka ett offertförslag på de vanliga också. 
Säljaren vill veta mer om bloggaren, är hon känd? Är det någon vi kan använda? Att hon har anlitat just oss? Njaa, jaaa, näee. Eller det måste jag kolla med henne isåfall. Så vidare värst känd är hon väl inte. Men hon kommer kanske att bli.... Eller ah. Skicka offerterna så får vi se!

Fan va jobbigt det blev kan jag lova. Och varför skulle jag börja ljuga om det där? Det hade ju inte gjort någon jävla skillnad alls liksom. Jösses.

På teve

Just nu är det Allra käraste syster på teve, ja, ni vet den där av Astrid. Brings back memories. Den är fin är den. 

Då kommer jag att tänka på just det där med att se saker som man sett i sin barndom. Och hur annorlunda det kan te sig som vuxen. Värst är nog Bröderna Lejonhjärta. Katla. Har ni sett den på senaste? Inte? Då ska jag berätta för ett att Katla är en jävla drake gjord av papier maché! Papier maché! Fatta! Det är så jävla uselt gjort att man får ångest. Riktigt dåligt. Och det där gick man på. 

Ett annat bra exempel är Narnia. Alltså, inte de nya filmerna utan de gamla. Hela jävla skiten är ett skämt. Och ändå var det magiskt när man var liten...