fredag 12 juni 2009

Björnhunden

Igår såg jag en liten hund som såg ut som en björn. Bara på håll. Helt tjock och lurvig var den. Helt tjock. Alldeles lurvig och go. Jag brukar inte få sådana här känslor. Framförallt inte för något djur jag sett på håll. Men jag tänker på honom hela tiden. Hans bastanta lilla kropp. Hans lurviga päls. Antagligen hade han underbara nötbruna ögon att drunkna i. Ingen svans hade han heller, bara en liten stump. Åh, lilla björnhunden, var är du nu? Vad gör du? Har du det bra? Trivs du med ditt liv?

Om jag bara fick se honom igen. Om jag bara fick krama honom. Borra in ansiktet i hans lurviga päls. Bara en kram. Det är allt jag begär.

1 kommentar:

  1. Åh.Så fint skrivet.
    Jag hoppas att du får träffa honom på riktigt!

    (Och ja, jag är fortfarande avundsjuk, för att jag inte har en tjock och lurvig björnhund att tänka på, istället för att glo på regn och dubbelvikta träd!)

    SvaraRadera