måndag 1 juni 2009

Omotiverat ljugeri

Alltså att jag ljuger och fabricerar och twistar på sanningen är väl något som ni som läser bloggen är vana vid. Inga konstigheter liksom. Men ibland kommer jag på mig själv med att ljuga i fullkomligt onödiga situationer även i verkliga livet så att säga. 

Igår ringde jag ett tryckeri. Det är nämligen ett jävla tjat om Not on my shift-tygkassarna men få verkar vara beredd att betala de 98 kr den kostar. Och jag har inte råd att köpa kassar till er alla för 98 kr/st heller. Så jag lurar lite kring det där. Kan säkerligen få ner kostnaden rejält. Och jag vill ju att ni ska ha dem liksom. Jag vill ju det!
Så jag ringde ett tryckeri. Jag anlitade helt enkelt mig själv (jag jobbar som art director) till att ta fram dessa kassar samt en jävla massa klistermärken. Det roliga är att när säljaren frågar om det är till mig själv eller en kund så svarar jag snabbt - En kund! Säljaren är förstås nyfiken på vilken typ av kund och jag berättar att det är en bloggare som anlitat mig och att "hon" är intresserad av att göra tygkassar i någon form av promotionsyfte.
Jag babblar på. Säger att kunden visserligen kan tänka sig att vänta för att få ekologiska kassar, men att säljaren gärna får skicka ett offertförslag på de vanliga också. 
Säljaren vill veta mer om bloggaren, är hon känd? Är det någon vi kan använda? Att hon har anlitat just oss? Njaa, jaaa, näee. Eller det måste jag kolla med henne isåfall. Så vidare värst känd är hon väl inte. Men hon kommer kanske att bli.... Eller ah. Skicka offerterna så får vi se!

Fan va jobbigt det blev kan jag lova. Och varför skulle jag börja ljuga om det där? Det hade ju inte gjort någon jävla skillnad alls liksom. Jösses.

5 kommentarer:

  1. ...och att killen på tryckeriet som vet vad bloggen heter (trycket), har googlat på det och nu läser detta inlägg och ser att du "ljög" för honom och troligtvis sitter o garvar åt din "lögn" nu, var inget som slog dig när du skrev detta ;-)

    SvaraRadera
  2. Vill bara tillägga att jag gör EXAKT likadant i situationer när det verkligen inte spelar någon roll/behövs. Varför???

    SvaraRadera
  3. @Anja - Hahahhaa, ja, nej det slog mig inte. Men jag bjussar på det. Jag har sagt någonstans att det här är en förnedringsblogg så detta ligger ju helt i linje med det.

    Ja, varför? Jag är hemsk dålig på att ljuga när det gäller, men när det inte alls behövs så svartnar tungar. Fattar noll.

    SvaraRadera
  4. hahaha klockrent och typiskt dig ju din underbara rara lilla mara!

    SvaraRadera
  5. @anonym - ja, jävligt typiskt mig!

    SvaraRadera