fredag 31 juli 2009

Är det konsten som avslöjar personen bakom den perfekta ytan?

Äntligen är jag på plats i nya lägenheten. Det är en välordnad ungkarlslya delux som jag fått tag på. Alla textilier går i blått, rött och vitt och givetvis en mängd stjärnor. En liten GANT-lägenhet liksom. Alla elektriska grejor är i svart och borstat stål. Alla trägrejer är givetvis ek.

Men det är en grej som är lite sketchy med den här lägenheten. Något som väcker mitt intresse och gör att jag liksom, vill veta mer om killen som hyr ut den till mig. Tavlorna. Det är framförallt två tavlor som jag spetsat in mig lite extra på. Den ena är på tre grisar som går på en fönsterkarm. De har alla en varsin svart fjäril på ryggen. Och om det inte är nog med det så är de liksom på väg in i varandras rövar. Sug på den ni!
Den andra är även den lite surrealistisk, men i slutändan är det iallafall två bröst som det sprutar mjölk ur. Jag lovar! På riktigt.

måndag 27 juli 2009

Sugordsoptimering*

Folk har googlat följande och hamnat här:















*detta inlägg hade ursprungligen en rubrik där läsarna fick hjälpa mig att sätta rubriken. Se kommentarerna. Jonathan satte denna rubrik.


Självdestruktivitet stavas väteperoxid här

Jag har en liten downperiod. Det är så jävla mycket på gång och jag har svårt att liksom greppa situationen. Känner mig paralyserad. Ägnar mycket tid år tröstätning och andra former av destruktivt beteende.
Som idag. Idag blekte jag håret. Ville liksom plåga mig själv litegrann. Jag är nämligen så smått allergisk mot de där vätskorna, plus att jag för tillfället har lite sår i hårbotten, ja, plus att resultatet alltid riskerar att bli hiskeligt liksom.
Denna gång blev det ganska bra. Före och efter följer.

Före

















Efter

onsdag 22 juli 2009

Buken skola pressas in, baken skola lyftas och manliga genitalier skola slakna

Idag köpte jag typ sånna här trosor:

















Ja, lägg till en 20 pannor på den där modellen. You get the picture.

Hemma på våran gata i stan

Vad händer när en ensam morsa och hennes unge (eller kärleksbarn, ängel, älskling, gullis, fjun, myspysgulledotterfillifjonka för de som föredrar den typen av uttryck) flyttar in i ett bostadsrättshus belägrat av gamlingar. Ja, äkta äkta gamlingar. Av den riktigt ingrottade sorten. Ni vet "vi har minsann bott här sedan huset byggdes, och hör sen!". Vad händer? Jag vet. Jag har gjort det. 

Välkomnandet till den nya föreningen var faktiskt varmt. Det skulle tydligen bli skönt att höra lite barnskratt i huset. Små fötter som tassade på parketten. Sånna grejer. Säg det om ett par veckor, tänkte jag i mitt stilla sinne, men log och nickade. 

Sedan hände det. Det blev stopp i hela jävla husets avlopp. Stammarna liksom. Sånt har man ju aldrig haft problem med tidigare, säger de, och spänner ögonen i morsan och ungen. Och även om morsan envist hävdade att vi använder varken jävla hushållspapper (vad fa-an ska man med det till, jag bara undrar) eller har för vana att spola ner kökshanddukar i toaletten, utan man kanske ska fundera på det stora antalet dementa satar som såsar runt hela dagarna. Man kanske bara skulle fundera. Men näe. Näe, det var nog bäst att jag höll lite bättre koll på ungen framöver.

Det hjälpte ju inte att hon, framöver, råkade (jag säger råkade!) hälla en flaska såpbubblor från balkongen rakt ner i skäggiga damens kaffekopp. Vilket tantan ryade om länge och väl innan jag helt sonika drämde dörren i ansiktet på henne. Bildligt talat. 

Sedan denna klassiker. Tvättstugan. Och nej, ingen liten lapp, som man skulle kunna tro, utan ett meddelande på telefonsvararen om att, och jag citerar, "Nu har vi hittat 1 större och 1 mindre dammtuss i tvättstugan och enligt schemat hade du tvättstugan senast. Vi vill bara påminna om att din mamma, eller mormor, inte jobbar här". No shit Sherlock, no shit (shit, skit, bajs, rumpa, röv osv (varsågod, Pelletsmaskinen)). 

Men jag håller god min, vi vet, jag gör det. Jag tänker att visst fan ställer vi till lite liv i huset. Helt klart. Och kärringar som, de facto, lägger örat mot golvet för att sedan kunna klaga på att tvättmaskinerna i källaren låter så pass att man inte borde få tvätta efter 18, kan man ju räkna ut att de inte står ut med sådana barnsligheter. Men så, för ett par dagar sedan, så kom vi till den punkten. Vi kom dit. Till att vi faktiskt gick från mycket mycket falsk grannsämja till direkt osämja. Och jag ska inte gå in på detaljer. Utan bara citera:

- Jo, vi vet vem den nya hyresgästen är. Eller vet och vet. Vi vet att hon är chokladbrun...
- .....
- Ja, alltså, inte för att.... det skulle vara något direkt fel med det... 

Man kan säga att läget är. Spänt. Just nu.

Det måste ändå varit värt det, alla drömmer ju om det










Ja, dansa med den jävla Lisebergskaninen liksom? Eller nej. 
Nej för fa-an. Vadå? Vuxen man som dansar med jävla Lisebergskaninen. Han borde få böter bara för det. Rullstolsburen eller ej. Man dansar a l d r i g  frivilligt med maskotar. 
Såvida man inte är Furry.


måndag 20 juli 2009

Jag blir så otroligt klok efter ett par glas

I helgen träffade jag en samling galningar från twitter för grillning. Det blev både mojitos och mängder med vin, vilket resulterade i att min hjärna slog frivolter. Aldrig har jag varit så klok som den natten. Trodde jag. Följande twittrade jag under natten:

"vi pratr om hur stor hjärnan är. Asperger, autism, allt sånt. Olika synt på sånt, men ändå. Ny nös jag sju gånger på en gång gång också.Jag tror att vi sitter och erkänner våra svagheter, men är för rädda för att säga att det är någon NPF-diagnos.De stora hjärnorna har liksom mer utvecklade hjärnor än vad "genierna" fått, men vi minns kommer ihäg vilken typ av cykel de hade-.Blå toalett är förövtigt inte så fräsht som kan skulle kunna tro.Nu luktar det hiphop ut askhopparnarna, bra hiip hiphop that is. @VallePop exakt. @gubbsoda kragoxar fock alll.

onsdag 15 juli 2009

Ett psyko på bussen! Ett psyko på bussen!

Natten till igår sov jag inte så mycket. Fast det är jag ju van vid. Inga konstigheter. Bara det att, efter en lång arbetsdag, i bussen på väg hem från jobbet så slog tröttheten till. Och under den korta resan från jobbet till hemmet så nickade jag till.

Ja, jag somnade. Och i detta muskelavslappnade tillstånd så lyckades jag, vid en inbromsning, slå pannan i sätet framför mig. Min reaktion lät inte vänta på sig och jag röt högt: "Håll käften!".

Håll käften!? Vadå, håll käften?

De mycket stillsamma passagerarna hajade till och alla blickar riktades emot mig. Det blev, som @Lemmila på twitter sade, en "Finsk stämning" på bussen. Jag klev av.

tisdag 14 juli 2009

När det kom till mig, visste jag att det var något stort

Satt och tänkte på vad man skulle kunna heta i efternamn. Om man nu inte var nöjd med det man hade. Kom på det ultimata! Vad sägs om:

*trumvirvel*


Elvira Snorkråka

måndag 13 juli 2009

Ur frustrationen kom ett jävla hårband.

Alltså, det hände en grej för ett par timmar sedan. Som egentligen är helt helt tragisk. Men som med alla sånna tragiska grejer så finns det en humoristisk aspekt och efter att man fått lite distans till det, så kan man fnissa lite åt det, fast att det är så hemsk. Nu ska jag berätta för er. Berätta vad som hände. 

Idag fick jag paket. På posten. Från HM. Det är såhär att jag har typ sjukt lite kläder, jämt! Jag köper nya och nya, men jag har ändå aldrig något att ha på mig. Jävligt skumt det där. Men ah, jag var och hämtade det där paketet i alla fall. Lite till mig. Lite till dottern. 
Grejen är bara, att jag har gått upp i vikt. Men hjärnan har inte hängt med riktigt. Så jag har köpt massa kläder i min gamla storlek och tänkt att, vafan, sån jävla skillnad kan det inte vara. Vadå? Liksom Vad-fucking-då? Det kommer funka. 

Och det är ju det. Att jag är en envis jävel. Så när jag drar en av de snyggaste klänningarna över huvudet så känner jag liksom. Jag känner att det här, det här kommer att gå åt helvete. Åt helvete. Jag lovar. Men när man redan har fått igenom armarna och huvudet genom en sån jävla klänning så finns det ingen återvändo. Det är bara att görat. Det är bara att slutföra. Så får det gå som det går. Så jag pressar den lilla klänningen ner för min kropp. Som ett litet korvskinn är den. Men det går. Ner över höfterna. Rumpan. Och sen sitter den där. 

Jag tittar mig själv i spegenl. Så slank min kropp blev! Allt ihoppressat liksom. Väldigt smärt! Okej, tuttarna är helt tillplattade. Men ändå. Ja, jo, visst. Men det är en sanning med modifikation det där. För när man kommer upp till armarna. Ja, de står liksom rakt ut. De går faktiskt faktiskt verkligen inte att fälla ner. Rakt ut bara! Helt rakt ut står armarna. 

Och jag blev liksom så himla himla arg. Fruktansvärt arg. Spände varenda muskel i min kropp i något försök att typ spränga mig själv igenom den där jävla klänningen, som förövrigt var tigerrandig i lila liksom. Ni ser det kanske framför er? Hur jag blåser upp mig från att bli fri från detta fängelse till klänning. Pfft. Men inte ens det gick. Jag blev bara röd i ansiktet. 

Den ultimata förnedringen var ju när jag tillslut bestämde mig för att klippa sönder fanskapet. Ja! Jag gjorde faktiskt det. Jag klippte sönder den jävla skiten. 

Det lilla bandet i midjan sparade jag. Det kan jag kanske ha i håret. 

Erotic transference

Spenderat helgen med att, under de timmar min dotter sover, sträcktitta på första säsongen av In Treatment. Än är jag inte klar, men jag älskar den serien. Älskar den.
Och Gabriel Byrne alltså. Ahhh! I serien kommer begreppet erotic transference upp, när en patient blir förälskad i sin psykolog, inte så jävla konstigt om man har Gabriel Byrne som psykolog. Inte så jävla konstigt alls. Fy satan han är het! Det tycker väl ni också? Visst tycker ni det? Eller, borde jag uppsöka psykolog för detta?

lördag 11 juli 2009

På alfahannarnas territorium

Nu kan man läsa mitt gästbloggsinlägg hos Alfahanne.se - ämnet är sex, som sig bör. Tvättstugesex.

Man får en Twitterkommentar

"Jag såg en reklamskylt idag som fick mig att tänka på dig:"Två män och lastbil / 645:- per timme""


Och jag ba' undrar - vart finns detta erbjudande att untnyttja? Vart!?

fredag 10 juli 2009

Mutor och hot är grundstommen i en god barnuppfostran

I flera månader har jag försökt övertala Molly om att vi ska hyra Kalle och Chokladfabriken. Hon vill bara hyra Barbie. Och jag tänker att den där jävla kärringen är inte bra för min dotter. Det är inget go i Barbie. Nog för att hon gör en del hjältedåd, men det är alltid genom att sjunga förtrollande vackert eller förföra nån vacker prins. Eller två prinsbröder för den delen. 
Men hon vill aldrig ge med sig. Aldrig får jag se Kalle och Chokladfabriken. 

Förrän nu. 

När hon stod där i videobutiken och rotade bland Barbie i Underlandet eller vad fan de heter, så väste jag i hennes öga. Jag väste att om hon tog Chokladfilmen så skulle även hon få choklad. En hel kaka! Om inte, så blir det inget godis på hela helgen. Bara att välja. Ditt val, sa jag, ditt val. 

Hon funderade ett tag, puckot, men till slut valde hon i alla fall Kalle och Chokladfabriken och en chokladkaka. Jag säger då det, mutor och hot är grundstommen i en god barnuppfostran.

onsdag 8 juli 2009

Klopeti-klopeti-klopp. Ihaaaa!

Det var sommaren 2003 och vi åkte till Portugal på ridskola. Längtar tillbaka!

Det är bara för mycket hår. För mycket!

Okej att man är optimist, men dum i hela jävla huvudet kan vi väl låta bli att vara?

När jag gick på mellanstadiet blossade en konflikt mellan två grupperingar som varade i åratal. Ja, flera år! Stundtals rådde vapenvila, men stora delar av tiden var det väpnad konflikt. Eller ah. Väpnad och väpnad, det värsta som hände var väl när en tjej kastade en basketboll i ansiktet på en annan tjej. Men det låter liksom rätt ball med väpnad konflikt. Oväpnad konflikt. Verbal konflikt. Framförallt verbal konflikt. 

De två lägren avskydde varandras värderingar som pesten. Man bespottade och förlöjligade varandras åsikter till sista salivdroppen. Man hädade och svor över den andra partens blindhet och idioti. 

Vad frågan gällde? Vilka grupperingarna var?

Ingenting är omöjligt vs. Det finns saker som är heeelt omöjliga

De där som trodde att ingenting var omöjligt var ju fullkomliga idioter. Men när man kom med argument som "Aha, men aja, om ingenting är omöjligt så hoppa upp och flyg nu då, ja, exakt nu, bara flyg nu!" så svarade de typ kanske "Näe, men det är inte omöjligt!"

JO. DET. ÄR. FAN. OMÖJLIGT. IDIOT.

Tänk om hörrni. Tänk om.

Ibland undrar jag om personer som tycks sakna ett sinne för ironi i själva verket tagit ironi till en helt ny nivå. Det vore fantastiskt.

tisdag 7 juli 2009

Man avslutar alltid, och då menar jag alltid, det man påbörjat.

Idag har jag grillat kan jag lova. Det var ju så. Fyra tjejer, några glas vin och så grillat så förstås. Jag är givetvis den självutnämnde grillmästaren. Jag är en grym grillare. I alla fall, vant tände jag grillen och lämnade den för att gosa till sig ordentligt. Drack ett glas vin till innan jag tog allt som skulle grillas och gick ut till grillen. Men. Men? Grillen var död. Ingen eld. Ingenting! 

Givetvis tog gasolen slut just när jag skulle briljera. Så jag fick ringa på skjuts för att byta gasoltub. Första macken: Näe, slut. Slut. Happ, okej, nästa mack: Näe, den där tuben kommer från Statoil, de tar vi inte emot. Jag lackade lite här. Fräste att nähe, vad kostar en ny (jävla) tub då om det ska vara så kinkigt? 1600 kr. Jag vände på klacken utan ett ord. Inte ett ord sa jag. Bara tog mig tomma gasoltub och gick. Åkte till staden i närheten. Tredje macken: Tyvärr, slut, prova macken på andra sidan stan. 

När vi kommer till fjärde macken, så säger flickan i kassan att, tyvärr, de är slut, men du kan lika gärna ta en annan gasoltub istället. Jahaaaa. Jaaaaaja. Jasså det säger du? Så det är därför jag har åkt flera jävla mil för att köpa en satans gasoltub. Men hon var rar flickan. Och jag fick min gasoltub. 

Solen sken när jag åkte hemåt. Sen sken den inte längre. Just som jag kommit fram så kom det. Hällregnet. Sällan har jag sett ett så ohejdbart regn. Skyfall. Och en normal människa hade kanske bestämt sig för att näe, nu steker vi skiten. Vi steker! Inte jag. Jag. Skulle. Grilla. GRILLA! Och det gjorde jag kan jag lova. I hällregnet. Grillade. 

måndag 6 juli 2009

Äkta.

Jag är sjukt förtjust i sånna här liveprojekt a'la Black Cab Sessions - artister som bara ställer sig rakt upp och ner och drar av någon av sina låtar liksom. Här kommer 3 fina!








Det är ingen fikarast att flytta

Jag sköter inte mina åtaganden alltså, det är ett som är säkert. Men ni vet, jag är mitt uppe i att byta liv. Det är ett jävla inferno kan jag lova. Bostäder hit och dit, ekonomi, dagisplatser. För att inte tala om städningen. Vi har börjat packa för flytten, jag och min unge.
Jag trodde jag gjorde det lätt för mig när jag gav Molly två flyttkartonger och sa "I den ena lägger du allt som du vill ta med dig till nya lägenheten, i den andra det som vi kan ställa upp på vinden". Ni kan ju gissa hur det gick! Jag kan lova er att upp-till-vinden-lådan ekade tom.

Men ärligt, hon har fått mer gjort än jag. När jag släpat ner alla flyttkartonger och satt henne i arbete satte jag mig ner i soffan. Ångest och svett. Det enda vettiga jag fick gjort var att vika om Mollys redan vikta tvätt. Effektivitet - ett ledord.

söndag 5 juli 2009

Det kommer det kommer

Jag antas att ni ligger och krälar på backen i vånda och ångest över att jag inte uppdaterar. Det kommer mina älsklingar. Lite senare ikväll.

torsdag 2 juli 2009

En gång gästbloggade jag

Och det var så sjukt kul. När jag läser det inser jag också att jag lyckades ganska bra. Om jag får säga det själv. Läs här:

http://blog.mrhauer.com/2009/03/endtroducingelvira-ericsson.html

Och mark my words, jag är alltid på hugget att gästblogga. Verkar som att pressen gör mig gott.

onsdag 1 juli 2009

Man ligger där i sängen, stirrar i taket, tankarna far

Ibland funderar man ju liksom. Ni vet. På livet och döden och hur allt blev som det blev. Men mest på om man kommer få ligga nån gång framöver.

Jag älskar doften av öl, svett och kön på morgonkvisten

En vän till mig ska åka och bo i en stuga i en vecka tillsammans med sina manliga vänner. Han klagar, det ska regna hela jävla veckan. Han klagar. Jag myser.  Myser! För tänk er alltså. Tänk er! Tänk om de är typ fem-sex män. På en pytteliten bostadsyta. Den där fuktiga luften. Lite svett. Öl. After Shave. Pizza. Kön. Och lite mer svett. Lite mer kön. Vilken dröm alltså. 

Han kallar mig pervo. Aha. Aja. Men jaaa, vadå då!? Vadå liksom!? Får man inte fantisera om det kanske. Om massor med män ensamma på en pytteliten bostadsyta. Dofterna!



Ahhhh.