onsdag 8 juli 2009

Okej att man är optimist, men dum i hela jävla huvudet kan vi väl låta bli att vara?

När jag gick på mellanstadiet blossade en konflikt mellan två grupperingar som varade i åratal. Ja, flera år! Stundtals rådde vapenvila, men stora delar av tiden var det väpnad konflikt. Eller ah. Väpnad och väpnad, det värsta som hände var väl när en tjej kastade en basketboll i ansiktet på en annan tjej. Men det låter liksom rätt ball med väpnad konflikt. Oväpnad konflikt. Verbal konflikt. Framförallt verbal konflikt. 

De två lägren avskydde varandras värderingar som pesten. Man bespottade och förlöjligade varandras åsikter till sista salivdroppen. Man hädade och svor över den andra partens blindhet och idioti. 

Vad frågan gällde? Vilka grupperingarna var?

Ingenting är omöjligt vs. Det finns saker som är heeelt omöjliga

De där som trodde att ingenting var omöjligt var ju fullkomliga idioter. Men när man kom med argument som "Aha, men aja, om ingenting är omöjligt så hoppa upp och flyg nu då, ja, exakt nu, bara flyg nu!" så svarade de typ kanske "Näe, men det är inte omöjligt!"

JO. DET. ÄR. FAN. OMÖJLIGT. IDIOT.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar