måndag 27 juli 2009

Självdestruktivitet stavas väteperoxid här

Jag har en liten downperiod. Det är så jävla mycket på gång och jag har svårt att liksom greppa situationen. Känner mig paralyserad. Ägnar mycket tid år tröstätning och andra former av destruktivt beteende.
Som idag. Idag blekte jag håret. Ville liksom plåga mig själv litegrann. Jag är nämligen så smått allergisk mot de där vätskorna, plus att jag för tillfället har lite sår i hårbotten, ja, plus att resultatet alltid riskerar att bli hiskeligt liksom.
Denna gång blev det ganska bra. Före och efter följer.

Före

















Efter

6 kommentarer:

  1. Så du självplågar dig själv genom att färga håret?

    Nå väl... bättre än att skära sig i armarna. Och helt okej resultat!

    "Helt okej"...

    SvaraRadera
  2. "Helt okej"!? Fan, bättre kan du Hannes.

    SvaraRadera
  3. FETT SNYGGT! Jag tror fan jag ska försöka mig på samma imorgon. Men mitt hår är så tunt så risken finns att det faller av...

    SvaraRadera
  4. JÄVLIGT SNYGGT! Och jag tror bara att du måste slå dig själv till ro lite här i Stockholm (tänk så mycket pendlande det har varit!) så kommer du inte behöva så drastiska åtgärder för att få känna FLÄRDEN. Men jag vet hur det är när man åmar sig i själv sådär och vill ändra på allt, det bästa är att det går över. Och att man kan ändra på NÄSTAN allt :)

    SvaraRadera
  5. Shit, försvann min andra kommentar där?

    Nå väl, det är jättesnyggt. Jättejättejättesnyggt.

    Fan va mongo man blir under nattjour. Jag borde sova, men skriken från nedervåningen håller mig vaken.

    SvaraRadera
  6. @Erika @Psyk - TACK! Smärtan var värd det. Jag är nöjd.

    @Hannes Hopf - Nu snackar vi. Tack du. Jag tror jag skulle göra mig väldigt bra som nattjourare. Sover ju typ aldrig ändå.

    SvaraRadera