torsdag 27 augusti 2009

Jag har i alla fall turen på min sida.

Än har det inte blivit någon riktig stockholmare av mig kan jag lova. Icke. Ibland lurar jag mig själv. Tror att det är så. Att jag är acklimatiserad. Som när man håller SL Acess-kortet lite koolt slappt över läsaren och samtidigt som man kollar twitter på iPhonen kliver på tunnelbanan man ska med. Det känns så vant. Ja, tills man upptäcker att man är på fel jävla tunnelbana. Japp. Har hänt mig 4 gånger de senaste 3 veckorna. Senast idag faktiskt. När jag redan var sen till dagis. Då gjorde jag det. Steg på fel tåg och helt plötsligt var jag vid jävla Stadion. Jag ba vad i helvete gör jag här!? Fick ringa dagis och ursäkta mig, och reaktionen var "Men du är kvar i Stockholm? Det var ju tur iallafall."

Ja, det är fan bara tur.

onsdag 26 augusti 2009

Om jag vann 100 jävla 000 i månaden.

Underbara Innan du fanns har nominerat mig till Triss stora bloggstaffett. 100 bloggare får en trisslott med chans att vinna 100 000 kr i månaden i 25 år mot att man skriver om vad man skulle göra om man vann. Som nybliven fattig student kan jag ju lova att det inte råder några tveksamheter om att jag hakar på.

Om jag vann hundra motherfucking tusen kronor alltså. I 25 år. Vad skulle jag göra då? Ja, vad fan skulle jag göra då? För det första skulle jag börja välja och vraka bland alla män som helt plötsligt tycker att jag är den vackraste och mest åtråvärda kvinnan på denna jorden. Likaså skulle jag börja njuta av den stora krets vänner som jag helt plötsligt skaffat mig. Jag skulle skaffa nån stor sammetsbeklädd våning, gärna med nån stor guldig tron mitt i där jag skulle sitta och bli matad med vindruvor. Ett eget jävla harem. Chippendales? Naa. Det är att överdriva lite kanske. Nån vanlig manlig strippa bara. I nåt hörn liksom. Gärna polisutstyrsel. Eller jag vet inte. Brandman? Eller bara vanlig. Kontorsklädsel vore ju jävligt weird i och för sig. Kastar runt med portföljen liksom.

Sen skulle jag givetvis skaffa personlig allting. Personlig tränare. Personlig dietist. Personlig städare. Personlig matare. Personlig torkare. Personlig kock. Personlig jag vet inte. Personlig allt! Personlig kliare. Personlig kliare... Fatta det! Fatta att ha en personlig kliare. Det skulle man fan kunna ha med dom pengarna. Nån som bara kliade en på ryggen. Mot en nätt summa pengar. Hur värt skulle inte det vara. Så jävla värt. Eller? Jo. Jo fan.

Nåt sånt ser jag framför mig. På ett ungefär. Cirka.

Jag nominerar Snaskefar

torsdag 20 augusti 2009

Svininfluensan har nog drabbat yours truly

Imorgon mina vänner fyller jag 25 år. Det är rätt stort va. Det var tänkt att jag skulle fira detta genom att åka till en ö i Blekinge tillsammans med 280 andra webbnördar. Så blev det inte. Istället ligger jag nu i sängen med hosta, feber och sjukt mycket snor - SVININFLUENSAN!

Jag var till en början mycket tveksam om det var svininfluensan som jag drabbats av, jag har ju inte varit när en man på... jättelänge. Men febern stiger flera grader i minuten och jag tänker att jag ju krockade med någon kille på Way Out West förra helgen, och det var ju någon man där på puben som försökte stöta på mig, det kanske räcker för att smittas liksom. Jag trodde det behövdes mer, men jag antar att jag är extra mottaglig pga att jag inte är van vid bakterierna.

Bjussar på lite förnedringsfilm på det. Såhär ser jag ut när jag är sjuk. Gillar också den Blondinbellska "Hej allopa!"


Vad jag gjort de senaste dagarna

http://driverjoe.wordpress.com

tisdag 18 augusti 2009

Jag kommer igen.

Okej, det är så goddamn mycket nu att jag glömmer det som är viktigast, bloggen! Imorgon kväll lovar lovar lovar jag att uppdatera med något ordentligt. Ni får gärna komma med förslag på vad ni skulle vilja höra om, vad som helst!

måndag 10 augusti 2009

Stukat arslet

Jag var inte ens full. Jag vet i och för sig inte om det hade känts bättre. Kanske hade skammen varit ännu större då. Skammen hos den som stukat arslet. Det är exakt vad jag gjort. Helt plötsligt så låg jag där i trappen liksom. Och jag råder ingen att bryta röven, för det gör in i helvete ont hörrni. In i helvete ont.
Jag går som om jag tappat tvålen i en offentlig dusch. Om ni fattar vad jag menar. Att vända sig i sängen är ett litet helvete i sig, kantat av plågade "Aj aj aj aj aj". Det är synd om mig. Riktigt synd om mig.

fredag 7 augusti 2009

Alla Grönans tjockisar släpar på stora jävla chokladkakor. Men inte jag.

Igår var vi på Gröna Lund jag och min dotter. Detta föranleder till att jag måste lufta en sak. Nämligen att jag, som tjockis, stundtals hyser ett förakt gentemot mina fellow tjockisar. Jag talar om den typen som typ alltid bär omkring på minst två asastora chokladkakor som dom vunnit på nåt jävla hjul. Alltid riktiga tjockisar. Och alltid minst 2 jättechokladkakor.

Jag tänker såhär: vad faan är oddsen att Gröna Lunds alla tjockisar har TUR och vinner minst två gigantiska jävla chokladkakor? Vad är oddsen för det? De har satt det i system! De slutar inte spela förrän de har kammat hem storvinsten minst två gånger om. Jag lovar. Det måste vara så. Och det, det är nästan höjden av tjockhet.

Detta säger dock mer om mig själv och de normer jag lever efter men inte själv kan efterleva. Jag har talat om det tidigare, hur jag skäms när jag köper snabbmat och därför undviker detta. Och att släpa runt två chokladkakor större än mitt jävla arsle i offentlig miljö skulle bara inte gå. Aldrig.

Det är alltså så, att jag i slutändan, riktar det förakt jag känner emot mig själv mot andra tjockisar. Så att jag kan tänka: jag är iallafall inte SÅ jävla tjock.


-- Post From My iPhone

onsdag 5 augusti 2009

Att värdera sina pengar

I takt med att man åldras ändras också ens syn på pengar och dess värde. Det håller nog alla med om. Genom åren har jag värderat pengar enligt följande princip.

Lågstadieåldern: Under denna tidsperiod värderades pengar i antal 50 örestuggummin. 10 kronor var enormt mycket pengar - 20 bugg liksom, 20 bugg! Och tänk 50 spänn, 100 jävla bugg.

Mellan- och högstadieåldern: Här värderades pengar i antal CD-skivor. Från att i tuggummiperioden typ ALLTID känt sig rik, så var valutan här mycket dyrare.

Gymnasieåldern fram till idag: Pengar värderas i alkohol. Då framförallt öl. En hundring på fickan = minst två öl. Kanske 3 om man har tur.