tisdag 10 november 2009

Lövbiff, lövbiff, lövbiff

Min hjärna spelar mig en hel del spratt just nu. Jag tror det är bristen på sömn i kombination med ett fullspeckat schema, jag spenderar i princip all min vakna tid i skolan. Vissa grejer är knäppare än andra, som när jag kliver av tunnelbanan och undrar vad det är meningen att jag ska göra nu, jag lovar, det tog säkert 5 minuter innan jag hade resonerat mig fram till att jag skulle åka upp för rulltrapporna.
Men den grejen som verkligen får mig att undra om det inte är dags för psyket, det är att jag har fått någon form av hangup på ordet "Lövbiff", alltså inte maträtten utan bara ordet. Jag märker att jag i stressade situationer, vilket är typ konstant just nu, inte kan tänka på annat än ordet lövbiff. Det ba "lövbiff, lövbiff, lövbiff, lövbiff, lövbiff" i mitt huvud om och om igen. Typ som ett mantra. Fattar ni hur sjukt i huvudet man känner sig när man kommer på sig själv med att konstant upprepa ordet lövbiff inom sig!? Fattar ni det?

1 kommentar:

  1. Sådär brukar jag ha det i skallen när jag handlar. Hela stormarknaden igenom tragglar jag handlarlistan. Minne som en teflonpanna.

    Äpplen, äpplen, äpplen, där har vi äpplena, kanel, kanel, kanel...

    Fast oftast blir det så här istället:
    Äpplen, äpplen, äpplen, jävla unge att tjuta, vad skulle jag ha nu då, fan också, nån frukt var det, här har de fina clementiner. Vänta vad står det på listan, vad ska jag med kanel till?

    Förresten prövade jag ordet lövbiff bara för att. Jag antar att jag kan stryka fiskgratängen jag tänkt göra i morgon

    SvaraRadera