tisdag 16 februari 2010

Grannen ovanpå - en kärlekshistoria i sin linda

Jag är lite förälskad i min granne ovanpå. Jag har ingen aning om hur han ser ut, hur gammal han är, eller om han ens är en han. Men han spelar akustisk gitarr fram till sent sent på nätterna. Många grannar skulle nog gnälla över det, men jag tycker bara att det är mysigt.
Jag tänker att han är typ 27 år gammal, har hår i knut och nån stor halsduk. Kanske skägg. Eller iallafall stubb liksom. Orakad. Om han rakar sig så är det rätt sporadiskt liksom. Jag vet inte om han har en axelväska, ingen ryggsäck iallafall kan jag lova.

söndag 14 februari 2010

Apropå bitterhet då

Alla hjärtans dag

Jag firar Alla hjärtans dag med en dunkande huvudvärk (jag unnade mig igår kan jag lova) och en bitterhet av sällan skådat slag.
Och utanför mitt blue hawaii firas denna dag med praliner, rosor och vedervärdiga nallar med kärleksfulla budskap. Ett och annat ligg därute i stugorna skulle jag gissa. Det tappas säkert upp något bubbelbad någonstans och det läggs sannolikt ut ett och annat rosenblad på välbäddade sängar. Som på film. Gulliga lappar, jag vet inte, allt sånt.

"Kommersialism!" härjar motståndarna och lägger armarna i kors. Men jag gillar ju kommersialism, ge mig julskyltning i oktober och jag myser, så det är inte roten till min bitterhet.

Nej, jag är bitter av besvikelse och krossade förhoppningar. För det finns liksom en fantasi rörande en hemlig beundrare som ger sig tillkänna, förkunnar sin kärlek och sedan ska han vara snygg och kanske ha någon stor halsduk och vi ska leva lyckliga tills döden skiljer oss åt bla bla bla bla. Det där har ju inte hänt än och jag vet inte om oddsen ökar eller minskar med åren. Och jag vet inte varför jag får för mig att det skulle hända just den 14 februari i så fall, men jag tänker att det kan ju vara lägligt just då liksom.

Nå, det tycks ju inte dyka upp någon evig jävla kärlek idag, i år, heller. Men jag är ledig i kväll och pank, så om någon vill bjuda på middag så är jag game.

torsdag 4 februari 2010

måndag 1 februari 2010

Vad som var menat att vara en gästblogg

Det här är en gammal gästblogg som skrevs för att publiceras hos Linda på http://blogg.alltombarn.se/innandufanns/ men av någon anledning passade det sig väl inte... Näevars, det var en tävling, och jag vann inte. Texten skrevs i augusti-september någongång. Ni som känner mig vet att det finns några grundläggande sakfel i den, men vid tillfället den skrevs så var det mesta absolut sanning.

Gästblogga alltså. Och Linda har gjort det lätt för sig. Välj vilket ämne ni vill, liksom. Lätt för Linda, svårt för mig. Jag skulle gissa att det blir en jävla massa bidrag om ungar. Det är ju lätt att blogga om ungar. Folk älskar ungar. Ungar och djur, det är det högt underhållningsvärde på. Det är det och förnedringsunderhållning som slår högst. Det vet man ju. Själv ägnar jag en stor del av min tid åt just förnedringsunderhållning. Det är jag bra på. Allt som oftast bloggar jag om sex. Eller ah. Bristen på sex ska jag väl ärligt erkänna. Så varför skulle jag inte blogga om det här också? Det gäller att göra det lätt för sig, right.

Vi börjar såhär: Jag får för fa-an (uttalas med undertryck och dubbla a:n liksom, ni fattar? Ja ni fattar.) aldrig ligga.

Så, då har jag sagt det. Och då fanns det väl i och för sig inte så himla mycket mer att tillägga, mer än att om det är någon som skulle kunna tänka sig ett mercyfuck så nås jag på: www.notonmyshift.se.

Du som hör av dig kommer få det trevligt kan jag lova. Ja, det vågar jag nästan lova alltså. Jag har nämligen hittat en spellista som någon satt ihop. Liggalistan kallas den. Och ja, det är exakt vad det låter som. En spellista i spotify som man ska göka till. Jag måste säga att det är med viss skepsis som jag nu lyssnar igenom den. Lady in Red liksom, känns inte den förbannat uttjatad? Jag menar, ända sedan man dansade med ett jävla kvastskaft (jo, alltså, inte bildligt talat, utan verkligen ett kvastskaft, jag var en loser redan som barn) på mellanstadiediscot, till att man för första gången hånglade med någon långhårig, rollspelande kommunistkille i högstadiet (han var faktiskt 3 år äldre!) har man ju haft den där musiken i bakgrunden. Och det är inte bra hörrni. Det är fan inte bra. Inte. Nej. Men okej, jag ska inte vara så jävla anti. Jag menar, ska jag få ligga så kan jag fan leva med Lady in red alltså. Okej, vad mer? Vad mer... Jo, Fix You med Coldplay. Jag vet inte. Vad säger ni? Ja, jo, okej då, fix me liksom. Risken är ju att det blir någon slags deppsex kanske. En genre som jag helt missat. Kanske man ska prova någon gång. Ja, låt gå för det.

Listan fortsätter och det är idel klassiker, blandat med lugna toner, givetvis finner vi Red Red Wine här, men också bubblare som Emilias Big Big Girl, som i alla fall skulle ge mig grav tjockisångest. Lite Roxette såklart, It must have been love, i sann Pretty Woman-anda, vem
vill inte känna sig som tagen från stritan liksom? Och sen, The Sound of Silence med Simon & Garfunkel, där kan jag ju bara anta att det vilar någon form av ironi bakom beslutet att ha med den låten. Jag menar, ljudet av tystnaden är det sista vi kommer höra under vår kärleksakt. Det vågar jag faktiskt lova.

Sen kommer den. Låten som skakar mina grundvalar. Som får mig att tappa alla koncept. För jag menar, jag fattar. Jag fattar hur man tänker när man väljer Lady In Red och It Must Have Been Love. Jag fattar det. Men sen kommer den. Och håll i er nu: Peps Persson - O'boy. Jag tar en tyst minut här. Låter er fundera. Upprepa det inom er. Begrunda det. .....O'boy! Vilket vackert väder, solen skiner idag! O'boy!

Jag funderar mycket på hur det där med att ligga till Peps Persson skulle vara. Göka, det är fan rätt ord i sammanhanget alltså. På min näthinna ser jag scener ur diverse farser, Stefan och Krister, tjolahopp i smörkolan! Hej vad det går! Eller typ om man skulle ta någon random porrfilm och snabbspola igenom. Gladsex! Två tummar upp! Och en flaska mer rom! Typ så.

Ligga till Peps Perssons O'boy alltså. Det är mitt erbjudande.

(Här hittar ni hela listan: www.liggalistan.se)