söndag 30 maj 2010

Han skulle ju lätt ha kunnat tro att jag har en något vriden syn på kärlek

Han är ganska söt och han säger många smarta grejer. Jag har druckit alldeles för många öl, men det har nog han också för han tittar mig sådär djupt i ögonen. Djupt och lite grumligt. Han säger något om att det är ovanligt att man hittar en tjej med både looks och brains. Jag försöker le hemlighetsfullt men det såg säkert bara jävligt crooked ut. Sen pratar vi om film.
"...ah, alltså det är heeeelt underbart slutet! Helt underbart! Han inser liksom att enda sättet att vinna henne är att ta livet av sig. För hon vill ju bara ha lik. Och så ah, han gör det. Han liksom runkar och ah, hugger kniven i bröstet och du vet, det sprutar från alla håll och kanter! ALLA HÅLL OCH KANTER! KASKADER AV KROPPSVÄTSKOR!!! Konst är det. Konst är exakt vad det är! En RIKTIG kärlekshistoria!"

Och så tänker jag såhär efteråt. Att just den historien, om slutet i filmen NekRomantik, kanske inte är den som man ska dra i raggningssammanhang. Det blir ju så lätt fel då. Och man kanske blir missuppfattad. Och så vidare. Men det gjorde jag tydligen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar